ker att det sista modet är wackert, betyder alldeles ingenting, ty om ett par år är äfven det en löjlig skråpuk. Mon Dieu! finnes det då ide något snille i werlden, fom fan uppfinna det fom passar bäst för ett qwinnohufwud! Ett kungarike för en hatt af fullfomlig form! Eller åtminstone en hatt, fom fan sägas wacker! Den enkla herdinnehatten är wisserligen täck, men den passar blott för unga flidor. Skall det också ide funna finnas en skön hatt, fom på en gång passar för unga flickor och wördnadswärda damer fom jag? Sjurttioåriga ercellenser bära ju samma lätta hufmudbetådning, fom den yngsta kammarjunkare, både då de nyttja runda och trekantiga hattar! AT! huru olyckligt skulle jag icke anse awinnofönet, för det att ingen enda hatt fan uppfinnas för dem, fom är fullkomlig och ide är oduglig och förlegad, ide blott till tyget, utan till formen, efter ett år, om det ide funnes en sak för männerna, hwars bästa form och beskaffenhet de aldrig funna upptänfa, utan byta få fort fom möjligt, nemligen konstitutioner. Men jag fruktar, att man icke will å någondera sidan, hwarken å qwinnornas fästa fig wid en oföre änderlig hattform, eller på männernas wid en oföränderlig ftats: form. Det är få roligt att byta om, sa enkan, fom gifte om fig för fjunde gången. (Fortf.)