i waggan och som blifwit befordrad till löjtnant wid sjutton år. Lilla grefwen war bestämd att blifwa min tillfommande man. Min far ansägs hafwa samlat stor förmögenhet under ett lång: warigt indraget lif på landet. Jag rusade, wid nyheten derom, genast ned i ladugården för att söka rätt på min wån Brita Lisa, och berätta alltsammans för henne, Brita Lifa ffrattade ide för förfta gången, sedan jag lärt känna henne, utan såg högst bekymrad ut för min skull. Hon hade ingen god föreställning om männer i allmänhet, ty hennes mord man og fin hustru, når han war drucken, och war endast wänlig när an war nykter, hwilket war sällan, och hennes systers man slog sin hustru när han war nykter, och war blott wänlig när han war drucken, hwilket dot war sällan. Då blef det min tur att skratta åt henne, och förklara huru en greflig löjtnant wore en alltför fin erre, för att täckas slå sin hustru eller nyttja starka drycker, men rita Lisa skakade blott sorgligt på hufwudet. Min mor hade beftällt fig ett par nya hattar från Paris, och äfven jag skulle få en sådan på famma gång, för att kunna wäre digt wisa mig för min blifwande fästman Nu är att märka, det aldrig någon sådan hufwudbonad begagnats af of fruntimmer på landet; mamma war flådd i uxpsati mössa, ett flags torn af gaz, när det skulle wara högtidligt, och i douce sommeille, eller dufar nelle, fom det kallades, wid wanliga tillfällen. En hatt från Par is hörde till werldens underwerk, ehuru jag ännu ide förftod att upfatta, huru wigtig och betydelsefull den war i sig fjelf, och blef ör min framtid. Ad! att de inte komma! suckade mamma, en afton full af )ro. Jag har wäntat dem nu förgåfwes i flera weckor. — Swilka menar mamma? frågade jag nyfiken.