Bretagne, hwilka önskade få förlagd utgångspunkten för tragats lantiska ängbåtsfarten till Brest eller Lorient. Han afhörde lugnt deras framställningar, men syntes (till stor harm för engelska preds fen, hwilken säkert wådrar krigsplaner derunder) hafwa bestämt sig för Cherbourg. Deremot lofwade han Bretagnarne anläggandet af jernbanor och en hängbro wid Brest. — Prins Jerome Bonaparte har återkommit från Boulogne fur mer till Paris. Hans helsotillstånd skall hafwa något förs bättrats. — D. 19 Jan. Kejsarens förestående förmälning är nu utom allt twifwel. Man läser i Patrie: ,Wi erfara, att en lyde lig händelse, bestämd att befäfta H. Kejserl. Maj:ts regering och att trygga hans dynastis framtid, är nåra sitt förwerkligande. Kejsaren förmäler sig med fröken Montijo, hertiginna af Theba. Denna förmälning skall tillkännagifwas för statskorporationerua nästa lördag d. 22 d:s, och den högtidliga akten derefter försiggå lördagen d. 29:de. Fröken de Montijo, fom härstammar från en af Spaniens förnämsta familjer, år fyfter till hertiginnan af Alba och lika utmärlt genom fin själsöfwerlägsenhet, fom genom tjusningskraften af en fulländad ffönhet. — D. 20 Jan. (Tel. dep.) Senatens och lagstiftande få rens buråer, få wäl fom statsrådets ledamöter, skola om lördag i Tuilerierna emottaga kejsarens tommunikation i afseende på hans förmälning. — Eu rykte omtalar ett uti Cayenne utbrutet uppror, som haft till följd att staden fallit i insurgenternes händer. — D. 21 Jan. (Tel. dep.) Underrättelserna från Cayenne bekräfta sig. Truppar skola ditsändas. Jtalien. Rom d. 4 Jan. Enligt franska Monitören emottog påfwen d. 1 Jan. alla officerare wid franska armeen i Rom, med gen. Gemeau i spetsen. Generalen höll ett tal till påfwen, hwari han i allmänna uttryck talade om det nuwarande goda förhållandet emellan Rom och Frankrike. Påfwen swarade, att det alltid glad de honom att se franska armeens anförare församlade omkring sig, och deras tillgifwenhetsbewis woro honom städse behagliga. Han sade widare, att han aldrig skulle upphöra att bedja för Frankrike och franska armeen; han bad äfwen för den nye kejsaren, att Gud wille wara nådig och föra franska nationen fram på ordningens, fredens och religionens wäg. Frankrike, sade han slutligen, war ännu alltjemt wärdigt att wara kyrkans äldsta dotter. Påfwen war mycket rörd, och hela församlingen blef djupt gripen af hans ord. De franska officerarne faftade fig för påfwens fötter, och han måls fignade dem. Om aftonen blef general Gemeau med hela fin far milj emottagen af påfwen i en primat audiens. 2 2 vw 1 1