konungariket, har aflidit d. 16 d:s i Botzen i Tyrol. Han war född d. 30 Sept. 1783. ö Turkiet. Från Konstantinopel skrifwes i Allg. Zeit., att enligt ett allmänt rykte spekurar Ryssland på eröfrande af Konstantinopel jemte de begge sunden, Swarta och Medelhafwets nycklar. Hwariehanda. — Om betydelfen af d. 25 Mars 1853. Den kristna fyr fans allmänna feft-ordning erbjuder år 1853 det sällsamma och betydelsefulla fall, att Påskdagen inträffar d. 27 Mars och således Långfredagen d. 25, — ett fall, som endast förekommer 3:ne gåns ger under detta ärhundrade, eller åren 1842, 1853 och 1864. Det märkwårdiga i detta inträffande ligger nemligen deruti, att, enligt ett från uråldrig tid gållande antagande, Christi död och uppftåns delse inföll just å dessa data. Så firade församlingen i Cappar docien, ända in i 4:de århundradet, Christi död uteslutande på d. 25 Mars, och i Gallien, äfwen sedan det rörliga systemet för frift na kyrkans fester blifwit antaget, war samma datum för Påsk qwarstående i församlingen i Tours. Detta bruk stödde fig urs sprungligen på de s. k. Pilati after, i hwilka d. 25 Mars finnes anförd som Jesu dödsdag. Grekiska kyrkan har dock allmännast tas git d. 25 som uppftåndelfesdagen, men i den westerländska har den förra meningen wunnit de flefta anhängarne. Redan Tertullianus antager den, och efter densamma woro äfwen den latinska kyrkans begge äldsta påffeeyfler beräknade, nemligen den 84-åriga af år 214 och Hippolyti 16-åriga af 222. Till grund för dessa beräts ningar ligger antagandet att wår Frälsare korsfästades d. 25 Mars år 29, hwilken förutsåttning äfwen, och förnämligast, har Augustini auktoritet att stödja sig wid. Men denna bestämmelse eger ide alles nast en historisk, utan äfwen ursprungligen en symbolisk betydelse. Den 25 Mars, wårdagjemnings-dagen (efter Jul. Eefar) war nems ligen både den dagen, då werlden skapades och den, då den åter: löstes; det sednare både genom Marie bebådelse (fom äfwen ins faller å denna dag) och genom försoningsdöden å korset. Denna dag är sålunda en parallel mellan den första och andra skapelsen, likasom den är det mellan början af Jesu menniskoblifwande och slutet af hans jordiska lif. Dessa antaganden tillades historisk trowåärdighet, hwilken befästades och utbreddes genom krönikor, far lendarier och martyrologier; få finnas de t. er. anförda i werldås krönikan, upprättad efter förteckningen öfwer romerska biskopar år 354 (för hwilken troligen Hippolyti werlds-frönifa af 234 ligger till grund) och i B. Silwii kalender af 448. J 8ide århundradet förklarade Beda, att det wore genom många kyrkans lärare widt och bredt utredt, att Christus wore å d. 25 Mars död och å den 27:de uppftänden. En följd af detta antagande wisade fig i 10:de århundradet, då man med det första friftna årtusendets utgång all: mänt wäntade werldens förstörelse, och war man öfwerallt på den tiden fast öfwertygad, att denna werldens förstörelsedag skulle in räffa, då Marie bebådelsedag inföll på Långfredagen. Så antos Ä äfwen i 13:de århundradet, då medeltidens bildning stod på fin yöjd, de bekantaste liturgiska och eneyflopediftiffa ffriftftällare d. 25 Mars allmänt såsom Christi dödsdag; och i spetsen för dem Tho mas Aqvinus, enligt den tolkning, han gaf åt den ofwananförde sel. Augustinus i denna fråga. Endast ur kronologisk och aftros somisk synpunkt bestreds — och detta med rätta — denna mening. m således också denna månghundraåriga sägen icke kan antagas ned historist säkerhet, så eger den dock genom sitt symboliska inne åll alltid så mycket wärde att den wäl förtjenar att begrundas, vid åtankan på den heliga dagen och de känslor, fom fästa sig mid ensamma. — ——— Dödsfall. Wår käre älskade sen Carl Alfrid stilla afled i Helsingborg d. 19 dennes HH A 11 e m uf: om D at