—-—— — —— a—— — Optimisten eller Nyårsafton. (Ferts. från Nr 4) Helt annat war förhållandet hemma hos herr rådman Redlin, der fanns ej moln på nägon panna. Här år egeniligen blott frå ga om twå pannor, herr rådmannens egen och hans gamla hus: hållerskas, mamsell Lindboms, fom förestätt hans hus alltsedan hans falig hustrus död, och fom nu snart skulle lemna fin befa tning, för att fätta fig i ro hos några aflägsna slägtingar, men nu, för att sätta kronan på sina sjuåriga sträfwanden, blifwit ombedd att ber förja tillvuftningarna för den glada festen. Mamsellen gick nu oms fring med rådmannen, wifade honom allt hur hon ställt till, redo gjorde för hwad hon föpt, framlade tydliga och owedersägliga käl, hwarföre hon ej i dess ställe föpt något annat, som likwäl skulle ha fostat 3 skillingar mindre, men hur hon deremot fått en annan was ra för twå skillingars bättre pris, än den wanligen kostade, förs swarade, med öfwerlägsen förmåga, ända intill concedo den ihes en, att mandeltortan, fom herr rådman i början funnit nog liten, wore alldeles tillräcklig; de skulle ju, i Herrans namn! äta fig måt: ta förut. ! err rådman medgaf, att mamsell wäl kunde förstå den saken bättre, och war fullkomligt nöjd, få nöjd att han yttrade: jag tror fnappt att min salig hustru skulle ha ställt till det bättre — om wi antaga att hon funnat lefwa wid ett sådant här tillfälle. — Mam fell fände inte min falig hustru, det war skada det. Jag skulle ha welat ie, eller rättare fagdt höra er begge tillsammans, när niwas rit af olifa meningar öfwer en faf, ware fig en mandeltorta eller en slarfsylta. Det hade blifwit någonting att höra på. Hon fun: de också tala ut, förstås når hon hade rätten på fin fida, alldeles fom mamsell.