1111, IST YE Sj ptUt IUIptE DH vettu itts. Nilpellan S. Malte än frå barfota i snön, ån på ett upphettadt jernspjell. Kossackerne släpade henom sedan tills han dog. Prosten Thuronius blef flagen derföre att han ej funde.betala en begärd ffatt och dog på hems resan. En gammal kyrkoh. W. piskades till döds. Kyrkoh. R., superintend. Rungii gamle far, slogs med piska och ristades med knif i ansigtet, få att han deraf dog. Kossackerne stekte presten Li thovius, afskrapade den skorpa deraf uppstod och höllo sedan bräns der intill kroppen, på det han skulle bekänna hwar kyrkans skrud war. 2 hans döttrar röfwades. J Sept. 1714 kommo kossacker, i jems förelfe med hwilka ryssarne äro blida, dräpande, piskande, brännans de och stekande wapenlösa män, hafwande qwinnor och barn, inga skonande, plundrande och bortförande allt hwad de öfwerkommo. 40 till 60 personer indrefwos i eldade ugnar och plågades på hwars jehanda sätt. Fångar såldes fom få till kalmucker, tartarer och tur far. Der 40 gårdar funnos förut i en by, war nu ej 40 personer. Hela byar woro utödde. Kyrkhwalf nedrefwos. Lik uppgräfdes, afkläddes, wanärades. Döttrar wanärades i föräldrars, hustrur i mäns åsnn. — — — Det behöfwer wäl ej upplysas, att inga religiösa swärmerier beswärade dessa wilde ryssar. Den som inbillar sig, att blott man kan wäcka någon läslust eller, om man få will falla det, läsarelust hos wildar eller halj: wildar, de på en handwänning skola uophinna hwad andra native ner blifwit tusen år efter det deras nomadlif upphörde, bedraga fig lika wäl fom den, fom menar fig utan religion funna civilisera. Må wi betänka, när wife dessa ffrädstaflor från Norrige, der doc religionsfrihet för katholiker m. fl. är genomdrifwen, å ena sidan huru klokt det är att ropa på gamla stränga lagar mot religions förwillelser, men å den andra sidan huru wist det är att bland råa folkskaror släppa olika religioner ) lösa, och må man från både den ena fidan och den andra begripa behofwet — ej att utsläcka den christendomsgnista, fom fan finnas hos råheten, utan att med kärlekens anda uppblåsa denna gnista till ett ljus, som kan förjaga mörkret. Må wi begripa faran af sambyggande med en okunnighet, fom få lätt fan bli fanatism! De fom fått ljusets wapen, må de ej sofwa på fin post! Annu en erinring! Må allmänheten, wid dylika taflors frame rullande såsom ett af tidens teten, låra sig att bedöma andra tids tecken rätt. Här äro läsare — af Strauss pigbok och romaner och pöbel: tidningar, fom helst fågo att all religionsunderwisning aflystes. Må de besinna, om det som skett i Kautokeino kan ske kring Schartaus graf i Lund, kring Franzens i Hernösand: Här äro läsare, fom enligt Tegnrs definition kallas läsare af läsa liksom lucus a lucendo quia non lucet, (Noltenii här ledningsgrund) — således derföre att de icke läsa: hwilka sägas förkasta all annan wetenskap än theologi och all theologi utom ä ftetif och all äftetif utom en wiss utkorad bönbok. Från dylikas fär ger hör man Fjellstedt och hans Bibel lika strängt anfallas som af G. Broome, som wäl anfaller ur det fupernaturelt-rationaliftiffa lägret. Bör man glädjas om dessas antal stiger eller sjunker? Personer kallas ju och läsare, som nitälska både för wetenskap och sannt christligt lif, som wilja behjerta Pauli uppmaning i Phil. 4: 8: yttermera hwad sant är, hwad ärligt är, hwad rätt, hwad kyskt, hwad ljufligt, hwad wäl lyder: är någor dygd och är något lof, tänker derefter. Bör den förståndiga allmänheten biträda att utrota dessa till förmån för pöbelpressläseri eller kautokeinoläseri? Tänker derefter! ) Om i Kantokeino också ej olika bade dock under det inbördes fäbblet föreställningar om olika religioner hes det ehunmiga folket uppstätt. Kunde dylift ske unter enhet i bekännelsen de jure, hwad fan ej wäntas i lifa råhetsskick, då olifa religioner de jure uppstå? — ——— fonfessiener i Symbol,fodicillen funnos, så Hwarjehanda. — Madam VPVompadours parason RIanL A Fen