hufwud. Efter detta förfärliga uppträde, ställer han sig i spetsen för den heliga dansen, som omger den olyckligas lik. Liknande Nero till ungdom, skönhet och skaldeförmåga, störtade han fig äfwen, lif: fom denne, i oerhörda utswäfningar och grymheter. Så många gräsliga brott kunde ej längre bli ostraffade. Mäns ster blef slutligen, genom en öfwerlöpare, öfwerlemnadt till biffos pens trupper. Fyra hundrade utwalde soldater inträngde om nat: ten öfwer murarne och öppnade stadsportarne för den öfriga ars meen. Blodbadet blef förfärligt. Rothman dödades under friden; Johan af Leyden blef tagen lefwande, då han stridde utanför por: tarne af sitt palats. Då han framställdes inför biskopen, bibehöll han ännu sitt förra öfwermod. Han fördes derefter från stad till stad och wifades för folket. Slutligen uppfördes han på schawotten, fom Olifwit uppbyggd på samma ställe, der hans thron fordom stått, och blef der halshuggen, efter att hafwa genomgått en grym tortyr, ty i grymhet sökte båda partierna att öfwerträffa hwarandra. Han hade regerat åren 1534 och 1535, och war wid sin död endast 26 år gammal. Det finnes ännu mynt, slagne under hans styrelse, och i hans wapen syntes twenne wärjor i samma ställning som påfwens nycklar. Hans kropp inneslöts i en jernbur, fom uppftälldes i tornet af St. Lamberts fathedral-fyrfa, och hans ben förivas rades der, under påföljande århundraden, såsom ett förfärligt minne af en ide mindre förfärlig tilldragelfe.