Helsingborgs-Posten – 24 december 1852, sida 3

tarne ech i dagningen insläppa deras anhängare från landsorterz na. Denna komplott war utgrenad till flera af Hollands förnåme sta s:täder. Den 10 Maj 1535, församlade sig de sammanswurne, under nattens mörker, hos en af sina chefer, stormade stadshuset och dö dade större delen af wakten; men en af denna flydde till fyrftornet, der han afskar klocksträngen, hwilket förorsakade att de fam: manswurne, fom ej på utsatt tid hörde stormklockan, uraktläto att famla fig på öfwerenskommet ställe. Stadens styresmän fammanz tallade i en hatt borgaremilisen, och lyckades påföljande morgon a:t intaga stadshuset, der de uppnoriske förskansat sig, hwilka nu blefwo dels nedgjerde, dels tillfångatagne. Denna sakernas utgåäng tillintetgjorde anabaptisternes i Män ster sista förhoppning. Staden blef nart ett rof för alla hungersz nödens rysligheter. Endast Johan af Leyden och hans Hof forts foro att lefwa i öfwerflöäd. Johan wägrade med öfwermod att antaga biskopens kapitulationsförslag och de mest bewekande före: ställningar angående det blod, fom förgäfwes skulle utgjutas, blefwo fruktlösa. Då inträffade en händelse af den mest rysliga be ska ffenhet. ö Mathias sköna enka, tom, enligt hwad förut är nämndt, fe dermera blef konungens af Sion faworitsultaninna, hade mer än en gång lyckats att befria olyckliga personer ifrån Johans milda raseri. Hon kunde ej utan medlidande fe det uthungrade folkets lidanden, och hon hade den oförfigtigheten att meddela Johan fina tankar derom. Johan besluter då att straffa henne för denna djerfhet och begaf sig till torget, omgifwen af sitt hof. Han befaller drottningen att knäböja, förebrår henne diktade brott, och wäpnad med bilan, afhugger han med egen hand den fordom få alskades