Helsingborgs-Posten – 24 december 1852, sida 2

rerad ton, förkunnade han, att Herran utsett honom att införa en ny myndighet i JsraeDerefter wände han sig till Johan af Leyden med de orden: Det är du, som Herran befallt mig erfånz na såsom min konung; det är genom min mun, fom Himlen ute nämner dig till fonung i Sion. Emottag det swärd, fom jag, i dess namn, till dig öfwerlemnar. Johan låtsade, fom han ej wille emottaga spirans tunga börs da. Han nedkastade fig med ansigtet mot jorden och åberopade sin oförmäga till ett sådant wärf; ehuru det war han sjelf som tillz ställt hela denna scen. Slutligen lät han likwäl beweka sig, och uppsteg, under folkets fröjderop, på en thron, upprest på nadens förnämsta torg. Han utnämnde derefter hofwets wanliga embetis mån och omgaf fig äfwen med en lifwakt. Konungen af Sion ådagalade snart den största prat. Bäde hans egna och hans gemålers klädedrägter woro öfwerhöljda med guld och ädla stenar. Jbland de sednare utmärkte sig isynnerhet enkan efter Mathias. Konungens ekipager wittnade om samma praft, ech hofwet följde hans exempel. För att kunna underhälla denna lyr, låt konungen af Sion föra till sitt palats alla dyrbars heter i staden, äfwensom alla lifsmedel. Deremot ålades alla, fom ej tillhörde hofwet, wid swåra straff att iakttaga den största tarflighet. Hwarje wecka begaf fig Jehan, med stor ståt, till torget, der han satte sig på sin thron, omgifwen af sina drottningar och de förs nämsta embetsmän; der afdömde han, ibland annat, frågor rörande månggifte och åktenskapsskillnad, hwarwid de mest skandalösa upp: träden egde rum. Sammankomsterne slutades med religiösa dan: far, fom anfördes af Johan cd) hans hustrur, i lifbet med Dar wids framför arken. i Men Jchan war ej nöjd med den högsta werldsliga makten,