Profeten. (Ur Sw. Tidn) (Ferts. från nr 100.) Staden råkade derwid i den största förskräckelse. Alla grepo till wapen och hwarje parti sökte förstärka fig i sitt qawarter. Å båda sidor ylanterades kanoner wid gat-mynningarne, och man höll fig hwarje ögonblick färdig till strid. Sedan katholikerna erhållit förstärkning från landsbygden, började anabaptisterne frukta, att de woro de swagare, och föreslogo derföre en förlikning, enligt hwilken hwar och en skulle ega fri religionsöfning i sitt hus. Förslaget blef antaget; men anabaptisterne wille derigenom endast winna tid att öka sina anhängares antal, hwarförutan de, genom förlöjligande processioner, sökte att nedsätta katholikernas anseende. Den ringa återstoden af de adliga familjerna aflägsnade fig från staden, åf: wensom en stor del af borgerskapet. Folket tillströmmade i massa för att förnya sitt döpelse örbund. Senaten hade i början antagit Lutherska läran ech derefter republiken. Fruktan för anarkien förmådde den flutligen att begå ra hjelp af biskopen; men denne hade ej ännu samlat tillräcklig styrka. Omsider fände han till senaten ett anbud ait låta truppers na rycka in; men då hade anabaptisterne hemtat förnyade frafter, och wille, på inga wilkor, antaga biskopens förflag till förlikning. Då intet anfall å motståndarnes sida följde derpå, ansågo anabaptisterna fig kunna wåga allt. De bemäktigade sig alla far sta platser och genomströfwade gatorna med wapen i hand, under det de ropade: den uya döpelsen eller döden! Den enda nåd, fom bewiljades de wägrande, war, att de tillätos lemna staden, men utan att få medföra något af fina tillhörigheter. Man fåg ftora