— — rigåti ft och försatt leda krigsrörelserna. Märger skulle möjligt: vis hafwa uppfyllt den förres befattning, men han följde fin egen väg. Metzler, fom endast war en banditchef, ansågs oskicklig för sen sednares fall. Bönderna öfwerlemnade derföre högsta befälet it den sedermera få ryktbare Goetz von Berlichingen, med tillname net: Goetz med jernha den; men denne war ej wuren ett sådant ippdrag. Minzer begaf sig år 1522 till Wittenberg, för att söka öfwer: ala Luther att hylla hans läror. Båda reformatörerna anwände in bästa förmåga, att winna fin motståndare för sitt parti; men ul förening dem emellan misslyckades, få att Luther hos kurfursten if Saren utwerkade samma landsförwisningsdekret emot Märgzer, iom förut blifvit utfärdadt emot Stork och def anhängare. Mäns er förenade fig derefter med fin förre lärare Stork, i Zwickan, och åda arbetade derefter gemensamt på att sprida fina anabaptiftia lärosatser. Märgers predikningar eller tal utmärkte fig i början för fans ch hofsamhet; men, uppmanad af Stork, uppwiglade han inom ort folket att wägra alla utlagor, att afskudda sig den werldsliga fwerhetens ok och sins emellan dela förmögenhet och egodelar. llmogen grep öfwerallt till wapen, och en allmän sköfling blef öljden deraf. Detta tilldrog fig år 1523. Oaktadt Luthers beödande att hindra det, inträngde Mänger i Ihäringens hufmude ad, Miählhaufen. Genom fin wältalighet och sin skicklighet att ttyda drömmar, fin inspiration och fin mysticism, inwerkade han å qwinnornas känsla och inbillningskraft, lyckades derigenom att röfra alla swaga hufwuden och wann slutligen, oaktadt senatens otständ, ett sådant inflytande, att hans anhängare, wid de nya alen, undanträngde de äldre magistratspersonerna. Här lyckades