utrikes Nyheter. Frankrike. Paris d. 4 Dec. Samma dag fom kejsardömet blef proklaz meradt notificerades regeringsförändringen officielt till de fremman: de makternes gesandter, hwilfet skedde i form af en depesch från utrikes ministern Drouin de Lhuys, innehållande texten af fenatskonsultet d. 7 Now. och af det genom omröstningen d. 21 och 22 antagna folkbeslutet. Dessa aktstycken woro åtföljda af en förkla: ring, som utan twifwel war bestämd att förjaga de betänkligheter, hwilka återupprättandet af kejsardömet och antagandet af titeln Napoleon 11II kunde hos nägra regeringar hafwa framkallat. Den: na förklaring utwecklar den tanken, att då Frankrike wäljer en res gering, fom bättre passar för def feder, def intresfen och den ftällning, det intager i werlden, då def intressen i återwändandet till monarkien finner en säkerhet, fom fattades det, få ligger deruti in: tet, fom kunde förändra def ställning emot utlandet. Kejsaren ers känner allt hwad republikens president erkänt under de sistförflutna fyra åren. Depeschen tillägger, att samma hand, samma tanke skall fortfara att leda Frankrikes angelägenheter, och gör den anz märkning, att ett försök, utfördt under då wanskligaste omftändig: heter, har tillräckligen bewisat, att då den franska regeringen strängt bewakade sina egna rättigheter, respekterade den icke mindre andras, och satte det högsta wärde på, att för fin del bidraga till den allz männa fredens bibehållande. Hr Drouin de Lhuys förklarar, att kejsarens regering alltid skall sträfwa för detta mål, och han tror, att då kejsarens åsigter fullfomligt harmoniera med de öfrige fur weränernes, werldens fred skall wara försäkrad. Depeschen slutar med att uttala den förhoppning, att återställandet af den kejserliga makten i Frankrike allestädes skall anses som en lycklig tilldragelse, då den är en borgen för fastheten och waraktigheten af en politik, som öfwerensstämmer med alla makters behof och intressen. — Neapolitanska sändebudet, markisen Antonini, ingaf till fejfa: ren redan den d. 3 d:s sina nya kreditiver. De andra makternes representanter hafwa ännu icke följt exemplet, då de ännu afbida sina nya kreditiver från deras respektive regeringar, hwilka wäl wilja först inwänta den officiella notifikationen. Emedlertid stå de således blott i officiös förbindelse med den franska regeringen. Det år i öfrigt ganska märkwärdigt, att den förste regent, fom erkänt Ludwig Napoleon såsom kejsare, är en Bourbon. — Soireen i Tuillerierna d. 2 d:s war, fåfom man kan tänka, utomordentligt talrikt besökt, men i det hela något fall, hwilket förs klaras deraf, att inga damer woro närwarande. — Kejsaren an: lände wid pass kl. I, åtföljd af konung Jerome och def fon prins Napoleon samt ministrarne. Man hade återupptagit den gamla kejserliga etiquetten. En tjenstgörande officer inträdde i en af fa: longerna och fade med hög röst: fejfaren, mine herrar! Derwid inz trädde en djup tystnad; man rangerade fig i twenne leder, emellan hwilka Napoleon långsamt gick fram helsande ät båda sidor. Han war swartklädd utan dekorationer. Man bemärkte, att han ide war få frikostig med handtryckningar fom förut. Emot kl. 10 drog han fig redan åter tillbaka till fina rum, och sof för första gången i Tuillerierna. — Wakten i i flottet består af en bataljon linjetruppar, en half bataljon mobilt gensdarmeri och en sqwadron fara: binierer. En stor mängd skildtwakter posterar få wäl i gården fom utanför densamma. Passagen under urpawiljongen till Tuilleriträdgården har blifwit tillsluten för publiken. — D. 3 Dec. höll lagstiftande församlingen ett möte, hwarwid ordföranden uppläste ett kejserligt dekret, fom slutar församlingens ertraordinära session och inkallar den ånyo till d. 14 Febr. För samlingen åtskiljdes derpå, under ropet: lefwe kejsaren! — D. 5 Dec. Grefwe de Morny har blifmit utnämnd till ftorkors af hederslegionen. — Alla de Marinunderofficerare och soldater samt matroser, fom deserterat, hafwa erhållit amnesti. ö D on Va AA AV MA