ankom den train, med hwilken prind-preftdenten war, till Orlean: jernbanegården, fom war prydd med flaggor, fanor och wimplar, hwilka buro kejsardömets emblemer och inskriptioner. Den stora samlingssalen war förwandlad till en audienssal, hwarest de stora statskårerne woro församlade. I fonden af denna fal höjde fig an präktig estrad, midt på hwilken war anbragt en thron af gredelint med guld broderadt sammet under en rik thronhimmel, prydd med en örn af guld. Trappstegen och golfwet, äfvenfom wäggarne i salen woro beklädde med praktfullt guldbroderade gobelinstäcken. J det ögonblick, då prins-prefidenten lemnade jernbanan gafs en salwa af 101 kanonskott, och ringdes med alla kyrkornes flocfor. — Prins Jerome, ministrarne, presidenterne för de ftora fars fårerne och erkebiskopen gingo prind-prefidenten till mötes. Wid hang inträde i salen reste fig alla och mottogo honom med ropet: lefwe kejsaren! Prinsen stadnade midt i salen och uppsteg ide på estraden för att sätta fig på thronen. Erkebiskoppen Höll ett tal till honom, på hwilket han swarade. Sedan han uppehållit fig ett ögonblick i ett angränfande rum, hwarest en kollation för honom war förberedd, begaf han fig till jernbanegården, der han fteg till äst. Hans effort war ganska lysande. Presidenten sjelf red i påfen för 60 til 70 generaler och ett stort antal generaljtabsofficerare. Dragoner och husarer öppnade täget, derefter följde guiderne uti deras lysande uniform. Närmast efter dem befann fig republi: kens president, fom alltjemt red 10 steg framför de Honom efterföl: jande generalerne, lanciererne slöto fig till generalerne och efter dem följde de öfrige fawallerisregementerne. Municipalgardet, fom war uppställt i gården, helsade honom med ropet: lefwe kejsaren! hwilket upprepades af trupparne på Bouleward de PHopital och af de deputerade från korporationerne i 12:te arrondissementet. — Prinsen red öfwer Austerlitz-bryggan och ankom till Bastillplatsen, der han emottogs af Seineprefekten i spetsen för Parids munici: palråd och de andra municipaldeputationerna i Seinedepartementet. Delangle, prefident för municipalrådet, öfwerräckte Honom en adref, fom hufwudsakligen går ut på att anmoda honom att antaga Fejs sarvärdigheten. Berger, prefekt för Seinedepartementet, höll följande tal till honom: Monfeigucur! Staden Paris, ever trogna hufwudstad, skattar fig lycklig att i dag fe eder återwända inom dess murar. Under en månad har den med hjertat och tanken följt eder på edert triumftåg, och med längtan wåntat den dag, då äfwen den kunde helsa eder med fina a lamationer. Dessa fredliga triumfer äro fullt så mycket wårda som segrar, och den ära, som åtföljer dem, är waraktig och fruktbärande. Gif efter monseigneur! för ett helt folks önskningar; försynen betjenar sig af folkets röst för att uppmana eder till att sluta den mission, fom det anförtrott eder med att mottaga eder dynastis odödlige stiftares krona. Blott fom fejfare fan ni uppfylla löftena i det herliga program, fom ni från Bordeaur utfärdade till det lyssnande Europa. Paris skall underftödja eder i de stora arbeten, som ni ämnar företaga till landets lycka, och liksom wåra fäder, wid kejsarens uppmaning, reste fig för att förfroara fåderneslandets oafhängighet, äfwenså wilja wi, prins, wid de fredliga eröfringar, till hwilka ni kallar Frankrike, alla wara edra soldater. Lefwe kejsaren! Kl. 3 ankom prind-prefidenten till Boulevard du Temple, alltjemt emottagen mcd samma rop: lefwe Napoleon! lefwe Fejfaren! Kl. 3 höll presidenten sitt imåg i Tuillerierna under fanos nernas dån från invalidernes hotel. Om aftonen war hufwudstaden festligt illuminerad; isynnerhet utmärkte sig Boulevard des Jtaliens, stora Operan och Opera Comique, som redan kallade sig sjelf för kejserlig akademi för mu sik och kejserlig theater. — D 17 Ökt. Tidningarne innehålla ide annat ån fortsatta referater om intåget. Af alla dessa berättelser inhämtas, att emot: tagandet warit mycket eds och att befolfningen i det hela wisade sympathi för Ludwig Napoleon. Han förblef icke i Tuillerierna, utan begaf fig om aftonen till Elysee, hwarifrån han redan afrest till S:t Cloud för att uthwila fig efter resans beswärligheter. — På Seineprefektens tal swarade han med följande ord: Jag gläder mig få mycket mera öfwer de önskningar, hwilka ni uttalar i staden Pariss namn, fom de acklamationer, hwilka hår emottaga mig, äro en fortsättning af dem, för hwilka jag was rit föremål under min resa. Då Frankrike önskar kejsardömet, är det derföre att det tror, att denna regeringsform bättre garanterar dess storhet och framtid. Hwad mig angår, så skall jag, under hwilken titel det än förunnas mig att tjena detsamma, egna det rets fjerde Bönedag för W. Karups ock afkuunades, skedde det med följande inled Kyrkoherden, Professor Eberstein. Men — Store Gud! Der tårö hwad sorgebud i Kungen från Brödrariket ilar; wid bleka wår ögonsten, och Gujt Prins Guftaf ren ler åter 1 på dödens läger hwilar. mot ljuse Med purprad kind Men sna och sommarns wind den bild Han nyss från kulna Norden, der sig er att friska opp Ack! inna sin blommas knopp Han göm for till den södra jorden. sin port s Snart hösten kom, Gustafwe Han wände om, der minn. en bruten Liljestängel, bland lys till älskad Nord, snart i si men tog om bord och gömt den grymma dödens Engel. bland run Hur grym han war, Ett skönt som en gång har der Han ej folkens älskling sparat, tar wid ej denna tröst i frid der åt åldrens höst der sof i i Kungens borg förwarat. och hoppe Nej — fåfäng bön! Här mult för god, för skön, hwar skör att jorden mer tillhöra: i grafwe Hwad kärast är men då t för hjertat här allt weckl will döden helst förstöra. en skönare Då hjelper ej Wi förja all konst — o nej! men Gus ej gråta, bedja, waka; på dödene den sista natt, nej — i der Englen fatt på Herra och sköt hwar hand tillbaka. sig till sit En tår mer skön, Så säll mer warm en bön Han, fre på döden ej förspildes; far på S men dock i haft och hänry Hans öga brast, bland sån den Älskades, den Mildes. hur Engl Hwart anletsdrag Det war med sitt behag Hans tids nu dödens hand wanställer; att höra ett fallet stoft, glad hör ett flyktadt doft, de skönsta blir allt hwad döden fäller. i Hemme J swartklädt rum, Och derfö Han blek och stum oss fröjdas på sin paradsäng hwilar; hans säll 12 2 Oo . en rad få lång, Så blir, Ditt sorge att än en gång Di från himl wår Gustaf se, dit ilar. Concert. Undertecknad gifwer med benäget biträde Regementets Musikkorps, Måndagen den 25 Bergströms fal, Concert. BVilletter a 32 ft. Mollberg, samt wid ingången. — Dörrarn Concerten börjas kl. 7 e. m. Widare genon Wigde. Vice Auditören M. M. Bruzelius och Demceiselle Patron J J. Lindgren och dess k. hustru Aunna Liudgra Fulltofta församling d. 15 Okt. Dödsfall. Prosten och Kyrkoherden öfwer Knästorps och Tot! man död i Knästorys Prestgård d. 16 Okt, efter en I: der; förjd och safnad af mafa, 5 barn och 6 barnbarn. RNeacments-Läfaren wid Kongl. Skänska Dragsn-NRe