Prins Guftaf. (Mel: Kungawalet i Frithivi.) Fall SÅ gmö, fäll en sångens tår! Din Prins år död. Du fan blott läka hjertats får Wid harpans glöd. Sjung hur Han lefde, hur Han dog: En ljusalf lik, Som swäfwar fram i nordan skog På toner rik. Han wexte upp så glad och mild zid Sweas thron; En skön ljuslockig Balders bild, En Nordens son. Hår stod Han fom en fridens tolf Hes Landets Far, Och bad för Nordens trogna Folk J nödens dar. Ty för allt ädelt, sannt och godt, Hans hjerta slog. Med sorgen delade Han lott, Med glädjen log. Helst gick Han dock på sångens äng Och blommor bröt; Och sen wid harpans silfwersträng En krans Han knöt. Så lefde Han i diktens werld, J melodi, Tills anden flög på himmelsfärd Så glad och fri. Nu står Han en förklarad tolk Hos Ljusets Far,