an Neapel och Manfredonia. Derigenom skulle Medelhafwet a satt i omedelbar förbindese med adriatiska hafwet. Palermo d. 25 Sept. Twenne af Aetnas lawaströmmar haf: örenat fig och förstört 6 hus i Milo. Numera hotas trakten inelli af utbrottet, hwilfet likwäl synes wara i aftagande. Preussen. Berlin d. 11 Okt. I går har polisen konfiskerat hos bofhandz den utkomna tyska öfwersättningen af Victor Hugos MNapo: le petit. En Wäns befof på Dawid Munck af Rosenschölds graf under fommaren 1352. Nyss stod jag tanfkfull på en kyrkogård, betraktande wår lefnads sista öde — der war en graf, men utan minneswård, fom fade wandrarn namnet på den döde. (Jusändt.) Sywem hwilar här? — mid sjelfwa grafwens köld bäfwarade dödgräfwaren blott min fråga: här hwilar Dawid Munck af Rosenschöld, Jag suckade: en wån! — en stor förmåga! En minneswård behöfwer wäl ej han, fom egde den uti fitt eget snille; men den, fom Snillet rätt uppskatta fan, helt wisst en runsten här och resa wille. Cj för en liknöjd och obildad flod är Snillet skapadt — det går då förloradt — men der tet aktas och föistås, der ock blir Snillet genom ryktet mer förstoradt. — Din lott det blef att liksom jagas bort ifrån den bana, der i gians du kunnat de andra öfwerträffa innan kort, om dig blott afunden den äran unnat. Man gaf den hungrig: wäl ock sitt bröd; men icke lefwa wi af bröd allena? För stora Ändar blir ju werlden död, der ingen är, fom fattar hwad de mena. Du brottades med tiden fom en man; det war din fed också att brottas gerna — och öfwer dig blott döden seger wann; emot def udd ho fan wäl längre spjerna? Om du ej werkat hwad du kunnat hår, blir felet icke ditt, fast mera Deras, som kunnat snillets fackla ställa der, den lyst långt mer och snillet mer wärderas. Ej mer den lyser oss nu med sitt sken — doc släcks ej med wårt Lif dep Gudaflamma. Nej — medan grafwen gömmer dina ben, på andra sidan tänds på nytt den samma. Ditt hela lif war blott en fortfatt frid — men slöts den wäl, blef döden ju en winning; ty ingen afundsman stör här din frid och rycker ej mer lagren från din tinning. Af lyckan glömdes du, få wanskelig! Men S illets wänner woro också dina; och dessa skola aldrig glömma dig så länge ännu himlens stjernor skina. E—n.