anmärkte från befolkningens sida inga manifestationer. Då han deremot ankom till den med truppar uppfyllda bangården emottogs han med ropet lefwe fejfaren! Det war isynnerhet från det mo: bila gensdarmeriets leder, fom detta rop lät höra fig. J heders: wagnen togo plats utom Ludwig Napoleon: polisministern Mau pas, krigsministern St. Arnaud, generalerne Goyon och Canrobert, öfwerstarne Fleury, Bacciocchi, Moquart m. fl., inalles 17 perfos ner. J en annan wagn följde flera af presidentens adjutanter och några höga polisembetsmän. Marskalken Jerome tog afsked med fin neveu på bangården, der alla ministrarne samt en mängd hö ga embetsmån, senatorer och deputerade hade infunnit fig i galla: uniform. En deputation från Halldamerna (mångelskorna) war likaledes tillstädes för att säga presidenten farwäl. Ludwig Nar poleon war såsom wanligt fall och lugn samt helsade wänligt på alla. Det berättas, att han företager denna resa mot miniftrarnes önskan. Kursernas fallande på börsen under de sistförflutna dagarne will man äfwen tillskrifwa denna resa; men man tror att de åter skola stiga, då de första telegrafdepescherne om hand emot tagande inträffa. Någon journal-referent befinner fig icke i hans fvit; men några halfofficiela blad, Pays, Constitutionel, Patrie, hafwa sändt fina medarbetare i förwäg till de städer, der prefidens ten ämnar uppehålla fig. — Det berättad, att prefidenten under hela fin resa ämnar sända alla defreter direfte till det officiella bla: det; detta är en reminiscens från kejsardömet. — D. 15 Sept. om morgonen. En telegrafdepesch förmåler, att prins-prefidenten i går afton kl. 6 ankom till Bourges, under ac: klamation af befolkningen från Berry, fom öfwerallt hade framilat till hans wäg. — D. 15 Sept. om aftonen. Tidningarne för dagen innehålla nästan blott underrättelser om det jubel hwarmed presidenten blifwit mottagen i Bourges och Nevers. J sistnämnde stad, dit han anlände i dag kl. em. 2 och 3 e. m., war mottagandet isynnerhet enthusiastiskt, oh ropet: Lefwe kejsaren! hördes allmänt. På ett tal af Charles Dupin, såsom president för generalrådet, hwaruti han åter upprepade generalrådets i dess adress uttalade önskan för beståndet af det nuwarande statsförhållandet, swarade presidenten, och flöt sitt tal med de orden: Ddå det gäller allmänna intressen, söker jag att gå den allmänna opinionen i förwäg; då det deremot år fråga om personliga intressen, följer jag den. England. London d. 15 Sert. I går e. m. Hl. 31 afled hertigen af Wellington i Walme Castle wid Dower. Han kände fig först sedan i går morgons sjuk. Arthur Wellesley, hertig af Wellington, furste af Waterloo, tredje sonen af grefwen af Marnington och def mata Anna Hill, dotter af Viscount Dungannon, war född d. 1 Maj 1769 i Dun: gancaftle, famma år fom Napoleon Bonaparte såg dagens ljus. År 1787 inträdde han såsom fändrik i ett brittiskt infanteri-regemente, och sedermera köpte han fig öfwerfte-löjtnants-platfen i 33:dje regementet, i spetsen för hwilket han är 1794 deltog i Holländffa fälttåget. Tre är senare git han med fin broder till Oftindien och utmärkte fig i striden mot Tippo Saib få mycket, att han blef upphöjd till generalmajor. J mabhratt-friget slog han wid Assaye med fin blott 12,000 man starka får fiendens af 60,000 man bestående armee. År 1806 uppträdde han för Newport i underhufet och året derpå slutade han fig till lord Cathearts expedition mot Köpenhamn, om hwars kapitulation han underhandlade. År 1808 gick han såsom generallöjtnant i spetsen för en får till Portugal, der han året derpå öfwertog högsta befälet öfwer brittiska trupparne. Sedan han den 11 Maj wid Oporto angripit och tillbafaflagit Soult, inträngde han i Spanien och segrade d. 26 Juli i slaget wid Talavera. Derföre blef han upphöjd till Viscount Wellesley af Talavera och af portugisiska regerinaen till markis af Nimfefra