All UTN td ADVILILMYSSITA 49 2—2 JLL A KFO 62 r gång efter annan förkasta alla religionsfrihetsförslag, så måste i förifara att wittna om sanningen, till dess flutligen lagstiftarne ödgas af det allmänna wettet, att bringa den öfriga lagftiftnin: kn i öfwerensstämmelse med grundlagens 16 S. Biskop Wikmans d: Religionen är hjertats sak; twång härutinnan, långt ifrån t gagna, skadar fastheldre sanningen, hwilken icke will hafwa öungna utan friwilliga befännare funna ide ofta nog utropas. enne biskop och flertalet af hans embetsbröder stå såsom fanninz ns wittnen högt öfwer fin motståndare, biffop Nordin, fom förs varade religionstwånget och under detta förswar nödgades urskulda n Franske Konungen Ludwig den 14:des grymma förföljelser mot kotestanterna. Han blef dock öfwerröstad. Wi hoppas att hans nhängare ännu en gång skola blifwa öfwerröstade. Den sjunde frågan: Hwilken är Luthers och Augsburgiska kännelsens ståndpunkt i religionsfrihetsfrågan? beswarades af fyrkoherden Hammar, hwilken påstod att Luther ialla sina skrifter (I och med i fin Kyrkoposiilla framstår såsom religionsfrihetens rswarare, den der aldrig medgifwer åt swärdet rätt att slita veliz sjösa twister, eller förmåga att öfwerwinna wilfarelse och fätteri; ot hwilket onda, enligt Luther, Guds ord är det enda lofliga dugliga wapnet. Ordförandens fråga, om ide Luther skulle dt att landsförwisa arga Gudsförnekare, beswarades med nej; sldenstund Wederdöparnå, mot hwilka han tillstyrkte öfwerheten att uka swärdet, woro upprorsstiftare, som sjelfwe anwände wåld och rföre borde med wåld mötas. Man erinrade ock derom, att om Luther haft enskilta yttranden, som stridde emot religionsfrihetens undsats, så borde man dock bedömma den store mannen icke efter skilta uttryck, utan efter den anda, fom genomgår alla hans rifter oh hela hans werksamhet. Doctor Rudelbach har i jin ligen på Swenska öfwersatta skrift om religionsfrihet ådagalagt, tt ide blot Luther, utan äfwen Lutherska Kyrkans yppersta mån ttryckt fin afsky för allt wåld i andeliga ting. Att åter Augsburz iska bekänne sens 28:de Artifel, fom strängt skiljer mellan andlig werldslig makt, uttalar samma grundsats, kan hwar och en se, m uppmärksamt läser denna befännelse. För öfrigt borde man id frågan om religionsfrihet ide fe på följderna, hwilka hwar en efter fin inbillningskraft fan måla antingen i gult eler i vart; i stället borde man fe uppå Guds ord; och hwad fom öfs erensstämmer med detta ord, måste wi omfatta och fullgöra, om an himmel och jord derwid föllo samman. Slutligen, på fleras ulppmaning, framträdde Hr Pastor Pontoppidan och höll ett längre Eredrag, fom med mycken uppmärksamhet och glädje afhördes af ole närvarande. Han anfåg det omöjligt att anföra något ställe wir den Heliga Skrift, fom wisade, att menniskor hafwa rätt, att oh andeliga och religiösa ting bruka swärdet, om deras affigt wore m få god. Christus befallte Petrus att sticka swärdet i skidan och ylick sjelf i döden, ja i korsets Död, och hade till Joha nes och Jaz äpbus, fom af nit om Herran wille nedkalla eld af himmelen, fagt: weten ide hwars andas barn Jåren. Doctor Rudelbach har, fin redan anförda skrift, från alla Kyrkans tider framftällt ett stort oln af wittnen för religionsfriheten, hwilken af dem alla erkändes ara med Guds ord öfwerensstämmande och för christendomens egen amgång och utweckling wälgörande. Talaren satte wisst ide me ighetens salighet uti religionsfrihet. Men han kunde dock ifrån anmark, der den är 4 år gammal, omtala, att inga allwarliga ester önskade religionstwånget tillbaka. Man har wäl nu wida tera ardete och omsorg än tillförene. Det går nu icke an längre tt stanna wid den werksamhet, som lagen anbefaller; men så hade an ock, i erså tning derför, den erfarenheten, att christendomen alltz er framstår i folkmedwetandet såsom den högsta och wigtigafte ngelägenheten. Wsserligen är Folt-fyrfan i upplösningstillständ; en dels härrör detta derifrån, att man infört religionsfriheten utan tt gifwa ät bestående Kyrkan en sammanhållande författning och om med dess wäsende öfwerensstämmande styrelse, dels wisar sig Under detta upplösningstillstånd större lif och werksamhet bland Kyre ns medlemmar än tillförene under den med twång och wåld famanbundna enheten. Då nu det redan lidit långt ut på aftonen fann konferensen äligt uppskjuta den 8:de så wål fom den 3å:dje af de förelagde ågorna till ett annat år; hwarefter Ordföranden afslutade mötet ed en warm och hjertlig bön och instämde sedan de församlade i wenska Ps. N:o 306: v. 5. Berättaren häraf bör icke förtiga, hwad bäde han och många ed honom erkände, att denna konferens beredde ät of både glädje icke ringa förhoppningar. Den uppmärksamhet, hwarmed för: indlingarna följdes af ett betydligt antal åhörare, äfwensom när Aran At umtfönpninaar och af langgmån fråu alifa Dolar af FIN oKs