Arbeta. (En Auekdot.) En Engelsk favalleri-officer, med stor förmögenhet, som utmärkt sig i flera drabbningar, hade för lång tid blifwit förlagd i en fråme mande liten småstad och föll efterhand i ett lif af ytterlig owerf: samhet. Snart fann han fig få obenägen till all tjenstförrättning, att äfwen den wanligaste och obetydligaste blef för honom odräglig. Han begärde derföre tjenstledighet och fit den på sex månader I stället att likwäl genaft företaga fig något, fom kunde sysselsätta hans själ och kropp och bota hans håglöshet, begaf han fig till London och öfwerlemnade fig der till idel utswäfningar. Följden blef snart afsmak för lifwet och alla dessa helsosamma bestyr. Han kunde snart ej företaga fig något, icke läsa en bok eller skrifwa en antefning, ja att stiga på en häst blef snart för påfoftande och gå ut på gatan blef honom odrägligt. Han förlorade all matlust, fann ej nöje i något och kunde fällan sofwa. Hans tillwarelse blef honom snart en hörda och han beslöt att ända sina dagar. J denna afsigt laddar han sina pistoler, klädde sig i sin förra nyttjade uniform och gick strar före soluppgången in i Jlmes Park. Några ögonblickk derefter git förbi honom genom samma port en fattig arbetskarl, som tog samma wäg som officeren. Han war en utmagrad man, med ett uthungradt utseende och wandrade med dystra blickar slängande med sina stora beniga händer wid sidorna. Officeren, öfwerlemnad åt betraktelserna på sitt förehaf: