Jag förstod nu att Vallejos son icke låtit sin moder wara i okunnighet om sin kärlek till Flor-de-Liana; doc förlitade fig palm skogens gamla inwånarinna på himlens beskydd; hon hoppades, att Gud skulle bewara hennes fon. Saturnino war dessutom, liksom Berrendo, jägare till profession, och då han ämu icke hemkommit, war han sannolikt på jagt efter ett eller annat djur. ö X alla händeljer! swarade jag, har han mod, då han nu wet besked. ade jag, har h Ä b Utan twifwel, ingen är tapprare än han, och han flyr ide. Tju go gån ger har han funnat döda fin faders mördare, då han på jagten säg honom gå genom skogen, utan att sjelf blifwa sedd, och hwarje gång har tanken på dottern beskyddat fadren. Jag hade nu uppnått min afsigt, och jag ämnade gå tillbaka samma wäg som jag kommit, då den förskräckta modern plötsligt utropar: Syeliga Maria! der är han! Den stackars hustrun, hwars synförmåga, ehuru förswagad af åldern, dock war starkare än min, wred fina händer af ångest. Dock warade denna rörelse blott ett ögonblick. Hennes falldlodig: het återwände skyndsamt, och hon lopp bort till en häst, som stod bunden wid en stolpe nära hyddan, och började att i största hast sadla den. Emedlertid hade jag wandt min hepmättsamhet åt det håll af palmskogen, der Vallejos enka upptäckt fin fon. Jag kunde snart tydligt fe den unge jägaren, fom med fasta steg närmade fig hyd: