gästfrihet, som war något lugnare än Gauchons. Emedlertid woro kaptenens instruktioner alltför noggranna för att jag skulle kunna fara wilse, äfwen om jag ide uppnådde min egentliga afsigt. Jag följde således en stund den omnämnda stigen och band sedan min håst fast wid ett träd; jag inpräglade derpå noga i mitt minne Detta ställes utfeende, stack mina pistoler i bältet och gick in i duff: get, i det jag passade på att hafwa månen midt framför mig. Detta råd war emedlertid juft ide få lätt att följa. Min blick kunde knappast genomtränga det täta löfhwalfwet för att obferrve ra ställningen af månan, som simmade i en beundranswärdt klar himmel. Tid efter annan förminskades atmospherens renhet; det syntes fom om swarta skyar drogo förbi med en hastighet, fom förs wånade mig, ty jag kände ide den ringaste windpust. Fort derefe ter wisade fig på himlen ett besynnerligt skimmer; detta skimmer skiftade i färgor, än gulhwitt, såsom morgonrodnadens första ftrålar, än purpurrödt, såsom de sista färgorna wid solens nedgång. På samma tid tycktes det mig, fom om den tysta skogen uppmwaf: nade och blef full af stoj. Långt borta höders foglarnes skrik; men det war ide detta skrik, hwarmed de helsa de första solsträlarne eller nattens kyla efter en brännande dag. Det war ett wildt skrik, förwirrade, förffrädta och klagande toner; snart blandades dessa med förskräckelsetjut af chakalerne och alla andra skogens indbyggare. En plötslig tystnad följde på detta larm, hwars orsak jag började gissa genom att tänka på Berrendos berättelse. Snart