Helsingborgs-Posten – 1 juni 1852, sida 2

Ni har måhända if orätt, men åran gör stundom grymma fordringar af oss; Gauchon är en af mina gamle krigskamrater: jag fan i detta ögonblick id: öfwergifwa honom utan att anses för en usling. Jag medgaf, att kaptenen från fin ständpunkt hade rått; men jag hade ide samma orsak fom han att finna mig uti en positiv rol; jag frågade honom, hwad jag kunde göra för att hindra, ait denna händelse icke fick ett sorgligt slut. Der är blott en sak att göra: den stig, fom ni hår fer, och från hwilken Christino afwifit, förer på en omväg till palmskogen. Följ den en stund, stig af, bind er häst fast i buskaget, träng till fots in i skogen, gå så, att ni ständigt har månen midt framför er och er skugga bakom er, då skall ni säkert komma till palmskogen. Om ni kommer dit förrän Christino och jag, skall det glädja mig mycket. Jag skall nog påfinna et föregifwande för er fråmvarv. Jag tackade kaptenen för hans råd och red in på den stig, han hade anwisat mig. . III. Det är just ide särdeles behagligt för en europeisk resande, att wara ensam och trött af en hel dags resa midt i en urskogs labyirnth. Jag tillstår, att derest ice ett menniskolif warit i fara, skulle jag helt prosaiskt hafwa ridit tillbaka samma wäg, som jag kommit, för att i en eller annan hydda i den lilla byn finna en