Ghristino Vergara. Skizz af lifwet i Mexico, af Gabriel Terry. (Fortsättn. från Nr 42) Några minuter derefter låg jägarens hydda långt bakom ossWi kommo snart till ett ställe, der wägen blef få smal, att wi mås ste rida efter hwarandra, och dock war der få liten plats, att hår starne måste gå i skridt. Gauchon red främst, tätt bakom honom fom Don Ruperto, och jag war den siste på något afstånd från mina reskamrater. Sedan wi ridit en stund på detta högst obe awäma sätt, kommo wi till ett flags korswäg, hwarest flera stigar stötte samman. Gauchon walde en af dessa, för att undersöka några spår, som han obserwerat; han bad oss wänta några ögonz blid, och förswann för of. Då jag war ensam med Don NRuperz to, begagnade jag tillfället att tala öppet med honom. — Min fåra fapten, fade jag, tyder ni ide, att den rol, fom wi begge spela, är lindrigast sagt besynnerlig? Jag wet icke, hwad namn ni gifwer det företag, i hwilket wi för ögonblicket taga del? ym! för fem och tjugo år sedan skulle jag hafwa kallat det en krigslist; nu..... yJag kallar det ett lönnmord, afbröt jag honom. Det är klart, att Gauchon hoppas att öfwerlista den unge mannen, liksom Berrendo öfwerlistar skogens wilda djur. Jag förklarar er håri genom, att jag på intet sätt will hjelpa till wid ett mord; tvärtom will jag söfa till att hindra det, och litar häruti på er hjelp.