het och ironiskt lugn. Såsom äkta merikansk jägare war han alls tid färdig att lemna sitt läger för att följa spåret af en hjort eller en jaguar, och han sof derföre fullkomligt påklädd i en drägt af gult skinn, fom bestod af en tröja och benkläder, hwilka woro starkt sammansnörade öfwer höfterna. Ett ögonblick stod han stilla i dör ren till fin hydda och såg med en frågande blid på oss alla. Han wäntade synbart att någon af of skulle börja samtalet; det war Vergara, som först bröt tystnaden. Ar Saturnino i palmffogen? frågade Gauchon. SHan måste wara der nu, men hwarföre frågar du? Menar Christino Vergara, att Vallejos fon ide fan lefwa på samma jord fom han? Ku Detta korta och fruftanswårda swar syntes icke öfwerraska Berrendo. RNÅ wäl, få gå då fade han. RNatten är dig gynsam, Christino. Måhända har du i morgon fångat twå fiender i ftället för en. Hwad menar du? PMinnes du en spansk officer, fom war wår fånge, och fom hette VBilla-Sennor? Castannos och Chilensaren sågo betydningsfullt på hwarandra. Rå wäl, swarade Vergara, hwad har du att såga om honom? Jag war för en timma sedan wid Laguna della Crus och