att förunna honom tid till att få fina affärer återupprättade. Nå gra af dem mottogo honom ganska wälwilligt, och alla med myc fen höflighet, få att han wann hopp och skref hem att han wäntas de en lycklig utgång. Men detta hopp tillintetgjordes plötsligt ge: nom hans hufwudkreditors grymhet, hwilken lät häkta honom. Knapt hade denna sorgliga tilldragelse blifwit bekant för hans fa milj, förrån hans äldste fon, hwilken nyligen hade fyllt sitt 19:de år, reste med posten till Paris, och kastade fig för den obeweklige kreditorns fötter, för hwilken han skildrade familjens beflaganswårz da ställning i de mest rörande uttryck, men förgäfwes. Slutligen fade han, i den yttersta förtwiflan: Min Herre, Då ni tror, att er förlust fräfwer ett offer, få låt mig blifwa detta offer. Låt mig lida i stället för min fader, och sjelfwa fängelfets elände skall wara dyrbart för mig, då jag derigenom kan skaffa min fader sin frihet, så att han kan trösta min moder och mina syskon. På detta sätt, min herre, skall ni funna tillfredsställa er hämd, utan att wara wållande till en hel familjs förderf. Han kunde knapt uttala de sista orden för tärar. Den stränge kreditorn såg honom på knä för sig nära en fjerdedels timma; derpå bjöd han honom med hård stämma, att han skulle stiga upp och sätta sig på en stol, hwilket han åtlydde. Den stränge mannen gick nu med starka steg fram och tillbaka mycket upprörd, och en fjerdedels timma förflöt åter. Slutligen stannade han, slog sina armar om den unge mannens hals, och fade: Jag inser, att det finnes något, fom har Ännu högre wärde än penningar! Jag har en enda dotter, för hwars framtid jag är högst bekymrad. Jag har beslutat att betrygga den — hon må blifwa lycklig — derest ni will äfta henne. Gå! er fader är fri — bed om hans samtycke, för honom ögonblickligen hit, och låt oss i glädjen öfwer en förbindelse, som icke kan annat ån medföra lyda, begrafwa hwarje erinran om hwad fom paste rat! — Den unga damen, fom i alla afseenden war älskwärd, fände fig ide mindre intagen af den unge mannens karakter än hennes fader. Begge fattade ömsesidig kärlek för hwarandra; det war således intet hinder för förbindelsen, fom fort derefter werfligen egde rum. Sonens barnsliga kärlek hade således räddat far pren, lösryckt den rike mannen, fom ansåg penningar och lycka för liftydiga ord, ur fin willfarelse, och återskänkt en hel hederlig far milj den förlorade friden och fatt den i besittning af den wälfärd och den lycka, fom den få wäl förtjente. AA DA—— Jupasserade Resande: d. 18 Maj, s:ske Jch. Löfgren, ryske Handl. I. Hirsch med familj; d. 20, pr:ske ekonomen A. Lundendorff, s:ske handl. C. Pettersz fon, fensul G. Hammar, handl. G. N. Hammar med familj. — Utvasserade: d. 19, tyske handt G. Engström, pr:ske handl. G. Jaceb; d. 20, s:ske fontvaftspro: sten W. Wahlawist, fru F. Hammar, prosten B. Lindberg, styrman L Ahlberg.