steg från mig, och jag gick bort emot dess hyddor, från hwilka ett gladtligt och förwirradt sorl nådde mitt öra. Hela fläcken bestod blott af ett dussin hyddor. DÅ jag uppe nått den närmaste af dessa skröpliga boningar, frågade jag efter Gauchons hydda, och jag såg strart någon förlägenhet hos dem, jag tilltalade. -Talar ni om Chilenfaren? swarade en flicka, som höll pa att pryda fina swarta härflätor med röda klockblomomr. Xa, — jag tror hans namn år Christino Vergara? Christino Vergara! fer ni palmträdet der borta? Det är hans hydda, fom ligger wid detta träd. Jag tackade den unga flickan och madade på Gauchons hyrd: da. En hög gammal man öppnade för mig; bakom honom stod hans hustru, redan något böjd af åren, och twenne unga flickor; jag war i Christino Vergaras hydda och hade snart uträttat fars tenens ärende. vylr Don Nuperto Castannos här! ropade Chilensaren lifligt. Son dr wälfommen i min ringa hydda, liffom ni. Det är ide utan möda, jag hunnit hit, tillade jag leende, loch jag wet nu för framtiden, att man aldrig skall wara två på en lianebro. Fwå! fade Gauchon, hwars ögon gnistrade, och hwars röjt : plötstigen fick en förunderlig ton. våa, der war en på hängbron, då jag ämnade gå öfwer den,