Vatteville:Rubinen. Skizz ur werkliga lifvet. (Fortsättn. o. slnt från Nr 34.) Symilfen wärdig förträfflig man! utbrast abbedissan glad; ty i sitt hjertas ädla uppriktighet hyste hon icke den aflägsnaste tanke derom, att han wille söka att draga fördel af hennes omftändigs heter. Huru än Simon afgjorde denna sak med ett lugnt samwete, få tillbragte abbedisfan, fom i motgångens skola hade lärt fig wa ra nöjd, då hon såg fig betryggad mot att just lida nöd, fin öfris ga lefnad lugnt och lyckligt med fin goda Margreta, i det de båda dagligen nedkallade himlens wälsignelse öfwer den man, hwilken de ansågo för en ädelmodig wälgörare. Fru de Vatteville uppnådde den höga åldern af 100 år, och hennes trogna Margreta öfwerlefde blott några få månader den fru, hwilken hon gifwit få rörande bewis på kärlek och tillgifwenhet. Simons skändliga bedrägeri hade emedlertid ide burit de frug: ter han wäntat. — Sedan han i flera år tufwat öfwer fin skatt, anfåg han. kejsar Napoleons just då föreftående kröningsfest wara ett gynnande tillfälle att få den wäl föryttrad. — Men till. all oc lycka för honom ingaf hans girighet honom en morgon en tanfe, som hans okunnighet afhöll honom ifrån att åter frånträda: Hå denna rubin — i fin gammalmodiga infattning och med