Helsingborgs-Posten – 27 april 1852, sida 3

båda att fara upp från deras säten, och det war med en darrande hand som Margreta öppnade dörren, för att släppa in den gamle portwaktaren, tillika med en tjenare, som hade ett bref i handen. Tad, tad, hr Thiebaut: detta bref är till min fru. Men den spejande gamle mannen förftod ide, eler wille ide förstå Margretas wink, att han kunde gå, ech fru de Vatteville war rödfafad bedja honom gå ut ur rummet. Jcke en sous har hon awar, änskönt hon hyrt ett bättre rum mumlade han, förtörnad öfwer att ide få fin nyfikenhet tillfreds ställd — och likwäl få stolt, fom wore hon af adligt blod! Abbedissan gick bort till fönstret, bröt förfeglingen med dar: rande hand och läste följande: Jag har ändtligen fett mig i ständ att lontrahera om den bee fanta salen, och har, efter mycken swårighet wumiit ett anbud af 25,000 fr. — wida mera, ån jag nånsin kunde förmodadt. Men summan skall betalas terminwis, med längre mellanrum, Det tors de derföre, under edra speciela omständigheter, wara för er begwär mare att mottaga det tillbud, fom jag härmed gör er, om cn pen sion af 1500 fr., fom efter er död öfwergår på den tjenarinna, ni nämnt för mig, och fom wisat er få mycken tros och tillgifwenhet. . Säå wida ni skulle wara hågad att antaga detta förslag, skall öfwerlemnaren häraf tillställa er de erforderliga dokumenter, hbivars igenom ni uppdrager mig alla widare fordringar i afseende på den egendom ni gifwit mig i handom; och då ni tådes förse den med er underskrift, skall han strax utbetala ät er pensionen för det för: sta Året i förskott. Med största högaktning etc. Simon (Forts.)