Batteville:KHubinen. Stizz ur werkliga lifwet. (ur Chambers Edinburgh Journ., Jan. 1852). Kyrkoklockan i Besangon hade slagit nio, då en awinna af omkring femtio år, inswept uti en yllesjal och med en liten korg på armen klappade på dörren till ett hus i Rue St. Vincent, som på den tid wi här omhandla kallades Rue de la liberte. — Dörs ren öpnades. — Ar det ni mor Margreta fade portwaktaren, med en ganska twär uppsyn; det är just hög tid att ni kommer. Alla mina öfriga hyresgäster äro längesedan hemkomne: ni är ale tid den sista, och — Rag förfäfrar, att jag ej rår derför, goda hr Ihiebaut, fas de den gamla awinnan, i en bönfallande ton; jag har nu forst slutat mitt dagsarbete; och, som ni wet, tåler arbetet intet uppffof. vekHant fan allt wara godt och wall mumlade han, det finge lifwål gå an, om jag mot årets flut kunde wänta mig en Julgåfwa, men i frället får jag finna mig belåten, når jag blott får någon betalning för det jag tar emot edra bref. Den gamla awinnan hörde ide de sista orden; ty hon hade redan med hastiga och fasta steg begifwit fig på wåg upp för De b trapporne, fom woro branta nog för att göra henne vr i bur wudet, dereft hon ide hade gått den wägen förut. iy lockan är redan nio! Hwad hon måjfte wara orolig! MLD dessa ord fatte hen nyckeln i dörren till ett uselt windsrum, har: