wid Minsk, der de hade en stark ordstrid angående wårt äfwentyr i skogen; skogwaktaren påstod, att det war finnens trolldom, som sammanbragte en få oerhörd mängd wargar, och bonden, att det war ett straff af försynen för det wi wanhelgat julafton. Hwad mig angår, så tror jag, att den långwariga snöstormen och stora bristen rå föda för dem, war största orsakän. Men hwilket fall som helst war det säkert, att wår lifsfara genom wargärne frälfte oss från en resa till Siberien — tackad ware gamle Wenzel. Och understundom ännu, då ett eller annat owanligt stoj stör min sömn här i England, drömmer jag mig wara i hans ensamma hydda i stogen och att höra wargarne tjuta och krafsa utanför dörren. —t —