Wargjagten. Skizz ur werkliga lifwet. (Fortsättn. o. slnt fr. Nr 30.) Så mycket till nödig upplysning om Wenzels historia. Men då jag den natten stod bredwid honom wid hyddans enda fönster, kunde jag hafwa bortgifwit hela Polen för ammunition för att hälla wargarne ifrån of. De hade nu uppslukat wåra hästar inz till benknotorna, under det de släpat dem flera gånger omkring hyddan med ett tjutande, fom nästan döfwade wåra röfter inom hus. Derefter togo de fatt på fina egna dödade kamraters kroppar, hwilka uppslukades med undantag af ffinnen, och alltjemt förökades deras antal. Wi kunde fe dem komma truppwis genom öppningarne i skogen, liksom om de wetat, att ett menskligt byte ännu återstod för dem. Hyddan war starkt bygd af stora furustammar, men det war rysligt att höra dem krafsa på dörren och upprifwa jorden omfring hyddan. De modigaste af of förfärades derwid. Metski försäkrade högt och tydligt, att det war hans öfwettygelse, att wargarne fom: mit öfwer of såsom ett straff, för det wi begifwit of ut på jagt julafton, och gaf fig nu till att bedja af alla frafter. Wenzel ned kastade en lågande brand ibland dem från fönstret, men de tycktes ide en gång blifwa skrämda af eld; och tre utaf dem woro få nä ra på att rusa in, att han måste ffjuta luckan före, och afftå från detta förswarsmedel.