Wargjagten. Skizz ur werkliga lifwet. Fortsättu. fr. Nr 29.) Jcke ännu, ide ännu! fade wår erfarne befälhafware, i det han med öfwad hand swängde ät sidan, medan ännu en och åter en wisade fig. ÅDer komma flera, fortfor han, och saktade få småningom wår fart; men långt borta genom den af månskenet upplysta skogen kunde wi höra ett besynnerligt mumlande, fom till: tog från alla sidor till ett for af tjutande, och wargarne fommo I hela flockar. Kyr nu, mina wänner! ropade fader Casimir; det synes fom wi skulle få skinn nog till julen — och alla wåra gewär fnallade. Jag såg fem falla; men, mot all förwäntan, togo de öfriga wargarne ide flykten — de stodo stilla och morrade emot of. Det aflagsna tjutet fortfor och kom närmare; och från alla stigar och wägar, öfwer de tillfrusna bäckarne och genom de wida oppnine garne i skogen, fom i tjogs och hundradewis en så stor mängd war: gar, fom wi ide hade trott funna befinna fig i Heta Lithauen. (Hif mig ditt gewär, och tag tömmen, Metffi, ropade fader Casimir. Kör nu åstad på lif och död! tillade han i en låg ton; men alla i flädan hörde det. Gud met huru många wi dödade; men det spntes wara fruft