kar. Wår polska winters djupa snö war emedlertid ännu idehärdad till det wanliga starka islagret öfwer mossar, floder och ffoc gar. Snö föll fortfarande hwarje dag, twingande oss att taga alla wåra nöjen inomhus, och hindrade till allas wår klagan den mans liga wargjagten, fom alltid anställ s i Lithauen från medlet af De cember till julafton. Denna jagt war en sedwänja från urminnes tider i provins serna, och hölls lifa få mycket för det nöje den skänkte ungdomen, fom för förstörandet af de skadliga rofdjuren. Sättet, huru den gick för fig, war följande: Hwarje umgängeskrets af twå eller tre familjer, fom lefde på förtrolig fot tillsammans, utsände, då isen war tillräckligt stark och jemn för slädfart, ett sällskap af unga jägare, med deras fyftrar och fästmör i en släda, fom war täckt i ena ändan, beqwämt inz redd och prydligt målad; här satte damerna fig i fina bästa wine terdrägter, medan jägarne intogo den öppna delen af slädan, med fina bössor, amunition ech jagtknifwar, fullkomligt rustade. Wid kuskens sida, hwilken i allmänhet war en gammal erfaren farl,taDes en slagtad gris, eller en skinka, wanligtwis stekt, för att göra luften mera inbjudande, och inpackades med segelgarn och halm få tät fom möjligt. Packen fästades wid slädan med ett långt tåg, som war hopslaget nästan få hårdt fom jern. Nu bar det åftad i fullt gallop, och när de woro wäl inkomne i skogen, utkastades fläsket, få att det släpade efter slädan; lukten deraf framlockade nu