Theodor war en utmärkt skytt, hans syster en oöfwerträfflig fån: gerska, och ingen af dem tröttnade nånsin af skämt eller munterhet. De syntes wara af samma ålder fom Lorenski och hans syster, men hade fett mera af werlden, och ehuru de knapt befutto samma grad af wärdighet, föredrogo de fleste de bereste ryssarnes fria familia: ritet och lifliga umgängessätt. Lorenskierna sjelfwe kunde icke annat än bifalla detta allmänt gifna företråde. De och de twenne resande hade blifwit intima wänner, nästan wid deras första bekantskap, fom skedde den före gående wintern; och grefwe Theodor och hans syster hade företas git fig en lång winterresa från Petersburg, för att tillbringa jul högtiden hos dem. Bönder och domestiker gladde fig öfwer deras anfomft, ty man wisste, att de woro frikostige. Den gamle presten fade, att det aldrig warit hans lyckliga lott, att fe något godt från Ryssland, förrän desse kommo; och hela min onkels hus fröjdade sig deröfwer, undantagande Constantin. Jag gissade orsaken till hans halft dolda missbelåtenhet. Brodern i båda syskonparen kände sig på ett eget sätt dragen till systern i det andra. Grefwe Thevz dor talade om, att föpa fig ett gods i Lithauen, och de unga fu sinerna spådde, att om Emmerich och Constance kanske blefwo hans nära grannar, få skulle de ide komma till att framlefwa alla fina dagar i ogift stånd. Efter rysfarnes anfomft war idel lif och glädje på det gamla herresätet. Wi hade baler och konserter och alla flags spel och Ile