Helsingborgs-Posten – 6 april 1852, sida 2

fädernesland och säg flitigt om de sjuka och fattige. Presten hade warit min kusins lärare i jägarehandtwerket, och min onkels bäste umgängeswän. Jag hade emcdlertid knapt blifwit riktigt bekant med honom och familjen Lorenski, förän ett par julgäster anlände till huset. Det war broder och syster af rysk adel, bekante under namn af grefwe Theodor och comtesse Ivana. De woro födde i Per tersburg, men hade tillbragt flera år på utländska resor, och ehus vu ingen wisste, huru stora deras gods woro, förmodade man, att de woro betydlige, emedan de lefde på stor fot och höllv alltid det täfta sällskap. J sednaste tiden hade de kändt sig dragne till Pos len och blifwit få populära hos wår landtadel, att de blefwo ins viterade från hus till hus och stiftade nya wänskapsförbindelser hwar de kommo; ty fastän de woro ryssar, wisade de fig gynsamt stämde för Polen och tal de, ibland deras förtrolige, i de mest wältaliga uttryck om frihet och rättwisa. J sådant afseende kan man icke undra öfwer deras popularitet. Ett wackrare eller mera bildadt par har jag aldrig sett. De woro begge wälskapade och täcka; deras ljusa här skiftade något i guldgult — systrens räckte henne nästan ned till fötterna, då hon löste det, och broderns samlade sig i fylliga lockar öfwer pannan. De kände alla nationers dansar, kunde spela alla möjliga spel, som nånsin blifwit uppfunna, trakterade alla instrumenter och talade alla europeiska språk. De kunde begge rida såsom araber. Grefwe