— Om enkedrottning Marie innchåller en korrespondens från Köpenhamn i Aarh. Av.7 bland annat följande: Drottning Marie war wid fin ankomst hit till Danmark, såsom fronprinfesfa, blott: ställd för många hof abaler, isynnerhet från ett parti, fom då öns skade utöfwa ett starkt inflytande på dåtidens och måhända äfwen på framtidens händelser. Då hon hade födt sin förste fon, hwilfen fom bekant är blott lefde några timmar, besökte en högt ftående dame henne få dagar derefter och beklagade den olycka, fom träffat konungahuset genom prinsens död.... Men oaktadt kfronprinsessan, fom af fin gemål förut hade erfarit, att bemälte dame aldrig warit hwarken honom eller henne synnerligt tillgifwen, kunde hafwa nekat att emottaga henne, gjorde hon det likwäl icke; men i det hon med tärfyllda ögon lyssnade, till hälften upprest i sängen, på damens beklagande öfwer den unge prinsens död, swarade hon: Jag tackar er för edert deltagande, och jag skall alltid tacka er derför; jag, och måhända många med mig, hafwa förut bedömt er oriftigt; det känner jag nu, — men tillgif mig! .... Edra ord till mig I denna stund hafva wunnit mig för er för ewigt! Och med dessa ord fattade hon damens hand och tryckte den mot sina läppar och sitt bröst. — Och oaktadt mycket sedermera talade emot samma dame, fastän måhända äfwen hon blifwit misskänd i flera afseenden, förswarade den aflidna enkedrottningen henne dock alltid. — Konung Fr drik den sjettes förhållande till fru Danne: mand är allmänt bekant; men mindre kändt är drottning Maries förhållande till denna dame. Då Fredrik den sjette aflidit i De cember 1839, sände drottningen en egenhändig billett till fru Dan: nemand och utbad fig ett famtal med henne. Hon infann fig, och åtföljde af ett par hofdamer samt den uppwaktande kammarherren, begåfwo de fig begge till det rum, der den gamle konungen låg på paradsängen. Drottningen höll fru Dannemand under armen, intet ord werlades emellan dem i salen; men deras tårar flöto, och de knäböjde derpå begge i stilla bön framför farfophagen. ...... Wid afskedet omfamnade drottningen fru Dannemand, fygte henne och fade med rörd stämma: Gud wälsigne edra barn och er; Frez drik har älskat of begge! — Många andra dylika drag, fom gör ra hennes hjerta åra, funna wi anföra, men dessa två må wara nog för ögonblicket; wi tro, att de äro talande bewis för, att den fänfla för henne, fom en och annan kallat bennes stolthet, åtmin: stone ide war af någon oädel natur. Paris d. 29 Mars. (Tel. dep.) J dag öppnades lagstiftande kårens session. Prins-preftdenten blef wid fin ankomst i marffalt: salen enthusiastiskt emottagen. Hans tal frambragte det bästa inz tryck. Han yttrade bland annat: att förhållandet till de fremmande mafterna war fredligt och wänskapsfullt, att makterna skulle akta Frankrifes oafhängighet, och att Frankrikes eget intresse fordrade fre dens upprätthållande. Han hade flera gånger funnat tillegna fig större makt, om han ide gjort fig till regel, att göra allt för Frankrike och intet för fig sjelf, och han skulle äfwen framdeles handla på jamma fåt, få wida icke partierna bringade fäderneslandet i förs wirring eller folkwiljan owillkorligen uttalude fig deremot. Stocholm d. 30 Mars. Kabinettskammarherren, general: adjutanten, öfwersten och chefen för Norra Stånffa Infanteri-reges mentet m. m. frih. E. AA. Cederström har på begäran erhållit afsked med pension; likaledes har öfwerstelöjtnantet i armeen m. m. grefwe H. L. H. Hamilton erhållit afsked från def innehafwande befattning såsom chef för H. KX. H. Kronprinsens stab, till hwilfen befattning generalftabs-officeren, öfwerstelöjtnanten i armeen m. m. grefwe G. F. von Rosen blifwit utnämnd. — Till landshöfding i Sstergöthlands län är tillförordnade landshöfdingen derstädes öfwerstelöjtnanten m. m. H. L. H. Hamilton utnämnd, och till pros fessor i folf och statsrätt jemte procef-rätt wid universitetet i Lund afademi-fefreteraren derstädes mag. Chr. Naumann, famt till rid: — AO.