Helsingborgs-Posten – 3 april 1852, sida 2

klokhet hos qwinnan; och då alla Englands stora hufwuden woro willrådige i det ögonblick frågan om slafweriet agiterade England, war det likwäl en qväkerska som löste gåtan på ett pappersblad, och lösningen blef slafwarnes owillkorliga emancipation. Mrs. Emma Coe uppträdde, och sade att hon hoppades, att man för sin egen skull icke skulle hyssja åt henne. Det war blott twenne slags djur, som gåfwo ett sådant hwisslande ljud ifrån sig: — gäss och ormar. Hon öfwergick derpå, att genom citater af lag: ftiftningen wisa analogien emellan slafwar och fruntimmer. Den äkta mannen hade större makt än presidenten i de förenade ftater: na, hwilken endast exequerar folkets wilja. Hustrun hade ingen laglig kontroll med fin man eller fina barn. Hon kunde ide ans lägga någon sak utan hans tillåtelse; men det kunde han göra och få fig tillerkändt böter. Man hade flera erempel på att hustrur, hwilka tillfört fina mån en stor förmögenhet, sågo fig wid mäns nernas död nödsakade att tillita fattigförsörjningen. Det wore nu tid, att fruntimren öppnade ide ett förfwars: utan ett anfallskrig för fina rättigheter. Det wor rätta ögonblicket nu, innan saken blifwit populär, och då wore det feghet att wika förrän segren wore wunnen. Conventet ajournerade fig till nästa förmiddag.