Helsingborgs-Posten – 30 mars 1852, sida 3

barbar. Qwinnan wär icke blott beröfwad all kontroll öfwer sina egna handlingar, utan äfwen all rätt öfwer sina barn, ehuru hon war en bättre wårdare än mannen, hwilken blott ansåg dem som leksaker då han hemkom om aftonen, medan det war hustrun, som bildade dem till godt eller ondt. Hwaruti stod qwinnan tillbaka för mannen? Ice i moralitet, ty, huru dålig hon än är, få är hon lifwäl alltid bättre än mannen. Jcke i förstånd, det bewisade damer sådana som fru Stael, Martineau och mänga andra. War det då i fysisk styrka? Om den skulle gifwa utslaget, så wore oxen och elefanten mannen wida öfwerlägsne. Och hwar har man wäl tillåtet en ung flicka att utweckla sina krafter i fria luften? Nej, starkt utwecklade lemmar skulle wara opassande för en flicka. Den friska rodnaden på hennes kind skulle icke passa sig för henne, och då lifselementet är få starkt hos henne, att man fan fe det i hennes ansigte, få må hon undergå en blekningsproccss, och bruka ci troner och ättika för att blifwa blef, emedan mannen will att hon skall fe fådan ut. Och derjemte blifwer hon få smittad af falsk blygsel, att hon icke wågar tala om ett bordben (skratt). Der uppe stär ett wäldigt ffrif, når hon wisar styrka, antingen det då är i fjälss eller kroppsligt afseende, och hon förklaras då för oqwinlig och utom fin ffer. — Denna dame flöt med den förklaring, att ena hälften af menniskoslägtet ännu befunne fig i träldom, och att föremålet för den reform, fom här åsyftades, och fom war den största werlden någonsin hade fett, wore def befrielse. ; (Forts.)