HERE AN AA argumenterade, bland mycket annat, att awinnor, likasåwäl som män, skulle funna wara kaptener på ångbåtar och andra skepp, eller jernbane-fonduktörer, hwilka Hade fullt upp af luft och sund froppsrörelse och twå dollars om dagen, eller och fongrefeledamöter, fom hade 8 dollars dagligen. Derefter uppträdde Mrs. Coe och skildrade med en skarpt bitande swada qwinnans wederwvärdige heter och oförrätter samt hennes herres tyranni. Hon sade, att qwinnan wore en galeerslaf, lefwande i den lägsta träldom. En uppmaning att anwända sin tid på sysselsättningar, fom woro för nande och werkade upplyftande på def finne, skulle blott wara ett råd till att utträda utur den henne anwista lefnadsfferen och år draga fig den allmänna opinionens hån. Hon skildrade det mödosamma lif en landtmans hustru förer, och fom sätter henne på det lägsta träldomssteget, och huru de mest begåfwade lärarinnor ide uppburo en tredjedel af den aflöning, fom åtnjutes af till och med långt mindre dugliga lärare. Hen anförde, såsom exem pel en skola, hwarest lärar n hade 1500 dollars årligen, medan lärarinnan, skickligare än han, blott hade 300. Hon påpekade föms merskorna i Cleweland och de 50,000 arbetande fruntimren i New york, hwilka blott förtjena wid pass 13 dollar hwardera i weckan. Och hwad blir följden af detta skamliga system? jo att qwinnans moraliska karakter blir förnedrad, att hon ofta drifwes ut på Ila: stens wäg, och att hon, då hon ide sjunkit få djupt, blir twungen att äkta penningpungen i stället för brudgummen. Men hwilket