Luttigetl yar ben tuc gJöott tugot, sbIm 11191 15880 CEN owilja hos wåra grannar. — Alla regeringens bemödanden gå ut på inländska förbättringar. Orättwisa angrepp skola icke störa den. Den skall först lemna sin lugna ställning, om man skulle wilja angripa nationens ära och wärdighet. Def hållning har hela ti den warit fredlig, och hwarje underrättelse, fom går ut på att frame ställa den annorlunda, är en plump osanning, fom man efter denna formella wederläggning blott har att möta med föraft. — D. 19 Febr. Presslagen är naturlistwis hufwudföremålet för korrespondenternes betraktelser i de belgiska tidningarne. Blott ett och annat af de franska bladen uttala fig om densamma. Att Constitutionel berömmer den är ide få underligt; men roligt är det, att Veron på det enträgnaste förmanar följetongs-författarne att afhålla fig från omoraliska och cyniska werk, fom kränka allz männa sederna: det är ingen annan än hr Veron sjelf, fom brinz gat Constitutionels finanser i en få lysande ställning genom att öppna fin följetongs spalter för Eugene Suesewige jude, Martin o. s. w. — Univers är likaledes nöjd med den nya lagen; Pays innehåller en artikel med många ord men utan mening om lagen, och Assemble nationale förklarar, att censuren år längt bättre än denna lag. Presse uttalar fig tämligen frimodigt: Wi äro öfwertygade om — säger detta blad — att regeringen ice skall anse det för ett baktal, då wi säga, att lagen ide har för afsigt att gynna jonrnalistiken. Regeringen fer pressen ett redskap till oordning och omstörtning. Den handlar i öfwerensstämmelse hår med, och wi tro of göra den en tjenft genom att högt uttala, att ingen lagstiftning någonfin förut tillgripit få fruktanswärda och så talrika försigtighetsmått mot denna fiende. Erfarenheten kommer att wisa, om de nya af regeringen widtagna Åtgärder äro werf sammare än föregående regeringars lagar mot pressen. Hwad of angår få äro wi öfwertygade om, att journalismen är möjlig uns der närwarande lagstiftning. Wår egen mening om prefangelågens heter är känd; wi tro nu fom alltid, att det enda medlet att mins ffa journalernes inflytande är att gifwa dem fria, men ide att in: skränka dem. Tanken är såsom luften och ångan, hwilka blott äro mäktige och farlige, då de blifwa sammanpressade. Formens Aterz hållsamhet uteftånger ide tankens energi. Journalismen winner i foncentrering och styrka, hwad den förlorar i utsträckning. Wi dölja ide för of sjelfwe någon af de swårigheter, fom den nya la gen bereder of, men wi tro, att ju swårare och farligare wårt wärf blifwer, desto hederligare blifwer det äfven. Wi beklaga att wi blifwit undandragne juryns samwete och underkastade polisrät: ten. Men wi minnas, att under restaurationen hade domstolarne, som woro beklädde med en dylik makt, gifwit hedrande bewis på oafhändighet och rättwisa. Wi weca att hotelsen om en indragz ning städse hänger öfwer wårt hufwud, och att ett simpelt dekret fan stoppa munnen till på oss och tillintetgöra wår organ. Men wi tto, att regeringen swårligen skall widtaga så allwarsamma åts gärder, om den ide har allmänna opinionen för fig. Och det är just på denna allmänna opnionens understöd, på denna den enda oförgängliga makt wi mer än någonsin lita på den slippriga bas na, fom wi nu skola betråda. — Maonteur kungör sammansättningen af presidentens stab. General Nugent är utnämd till dess chef. Staben består af tio adjutanter, bland hwilka fem generaler och fem öfwerstar, samt åtta ordonang-officerare af alla wapenarter. D. 20 Febr. Regeringen är långt ifrån sinnad att wilja mildra fitt uppträdande emet den orleanska familjen och def ans hängare. J går blef Becher, förwaltare af orleanska familjens egendomar, arresterad i det ögonblic, då han utsteg af sin wagn. Hans förbrytelse säges bestå deruti, att hafwa deltagit i utgifman: pet af ve åtstilliga dokumenter, fom utgått från orleanernes anhängare, efter fonfiskationsdekreterne. Denna händelse, i förening med I er (ariaenom 6 ledamöter af appellrätten i Algier afsåttas.