trie. — Man wäntar med det första utsardandet al DEN myå fieb lagen; censuren skall upphäfwas, deremot omtalas införandet af mycket stränga straffbestämmelser, afskaffandet af juryn i trycfris hetsmål och förhöjandet af stämpelafgiften från 4 till 10 centimer. — De blandade kommissionerna hafwa redan trädt i werkfjame het, och en stor mängd af de arresterade i de särskilta departemenz terne, blifwit frigifne. De representanter, som skulle sändas till Cayenne, äro benådade, och slippa med enkel landförwisning. Hus ber, sakfälld för attentatet på den lagstiftande församlingen i Maj 1848, är likaledes frigifwen. J enskilta departementer, såsom Gard, Herault samt Lotzet:-Goronne, hafwa några oroligheter egt rum, föranledde af en falsk eller oriktig uppfattning af regeringens cir kulärer angående insättandet af de blandade kommissionerna. Des: fa oroligheter blefwo dock strart undertryckte. — Man har anmärkt, att presidenten icke infann sig på den bal, fom krigsministern general Saint-Arnaud gaf d. 11:te. Såsom skäl dentill uppgifwes, att polisen skall hafwa fått wink om, att wid samma tillfälle ett attentat emot presidenten wore tillämnadt. Ålkdkernas ställning i Algier synes förwärra fig. Det omtaz las att både kabylerne och marockanerne rusta fig till det heliga kriget emot fransmännen. Man wäntar, att gen. Saint-AÄrnaud ffall begifwa fig dit för att öfwertaga befälet, och krigsportföljen emedlertid mottagas af general Daumas. Man börjar redan underteckna petitioner till senaten om uppe dragandet af den ärftliga tejsarwärdigheten åt Ludwig Napoleon. Independ. meddelar ett sådant dokument, fom cirkulerar i Char tillon fur Loing, och lyder sålunda: Hrr Senatorer! Frankrikes regeringsbyggnad är ännu ofullständig. En exekutiv makt, hwars waraktighet är inskränkt till 10 år, är ännu blott en provisorisk makt, och Frankrike behöfwer en definitiv, d. w. s. en ärftlig erekutiv makt. Den mycket stora majoritet af dem, fom år 1848 uppdrogo eresutivmaften åt prins Ludwig Napoleon, trodde sig fullkomligt votera för återupprättandet af tejsardömet, och wäntade att snart få se fejsarkronan på den mans hufwud, fom år ten obeftridligt laglige arfwingen dertill. Den ännu ftörre majoritet af dem, som d. 20 Dec. uppdrog åt Ludwig Napoleon den souveräna makten, trodde sig åter rösta för återupprättandet af kejsardömet. Men prinsen ansåg sig bunden wid de grunder, han fjelf föreslagit i fin profla: mation d. 2 Dec. Och i den af honom utfärdade konstitutionen har han icke haft afseende på det franska folkets nästan enfrämmi ga önskan, fom han kanske ide kände så noga fom wi. I det wi begagna of af den petitionsrätt, fom fonftitutionen lemnar oss, bedja wi senaten att återupprätta den kejserl. wärdigheten och att förkla: ra den ärftlig i kejsar Napoleons familj. — D. 14 Febr. Det berättas nu, att den lagstiftande församlingen icke skall sammanträda förr än under loppet af Maj, emes dan regeringen först ämnar widtaga en del wigtiga åtgärder utan famrarnes medwerkan. Bland dessa nämnes isynnerhet presslagen, hwars utfärdande skall wara nära förestående. Den hufwudfafli gaste beftämmelfen i denna lag skall wara, att regeringen eger makt att utan dom indraga en journal. Hwarje tidning är således of: werlemnad till regeringens nåd, och det skall isonnerhet wara de stora bladen, hwilkas eristens kommer att hotas; isynnerhet skall Journ. des Debats wara den förste, som kommer att känna den nya lagens stränghet, emedan regeringen fruftar def inflytande på salongerna och dess opposition, som dock i werkligheten nästan endast yttrar sig genom tystnad om regeringens åtgärder. Af andra lagar förberedes, som det berättas, en lag om uniwersitetet, hwar igenom dettas inflytande blifwer nästan tillintetgjort. ö underrättelserna från Algier fortfara att låta oroande. Kej: saren af Marocko har af folket blifwit tvungen att företaga nya rustningar emot fransmännen, och har af dem begärt ersättning för den wid sista bombardementet tillfogade skadan. De sjöofficerare