— L. J eor. ( IEI: 1 PV V7: —2 ningen år lugn och har sofwit största delen af sistl. natt; Hennes tillstånd är i det hela tillfredsställande. Amerika. Härifrån skrifwes, att Kossuth ligger farligt sjuk. Om den usla litteraturens ursprnug. En tidning har förklarat öppet krig på lif och död emot den usla tryckta litteraturen, och ho will ej wara med den striden, om oc blott fom en ringa wapendragare; men man har förgätit nämna om en ännu digrare litteratur, en litteratur af 1000-tals volymer, fom utkommer dagligen, i tillökta och förbättrade upplas gor, i stundom prydliga, stundom paltiga omslag, som fås för in: tet i salonger och på krogar, bland doftande lundar och smutsiga rännstenar, hwars författare ej begåra annat honorarium än bi fallet eller det egna produktionsnöjet, och hwartill hufwudsakligen männen, men stundom äfwen qwinnorna lemna sina bidrag — en litteratur, fom i skadlighet wida öfwerträffar alla kalendrar för ungkarlar, och som är rot och upphof, fader och moder till all annan litterär uselhet, — wi mena de tankar, fom ej tryckas, men blott uttalas, d. w. s. hwad fom i dagligt tal kallas yfelt snack; ty detta är den tryckta uselhetens orena fålla: endast genom det usla snackets demoraliferande inflytande har det blifwit möjligt, att gör ra mennistorna få råa, att de welat nedlåta fig att blifwa afni mare af den tryckta uselheten, hwilken i fin ordning sedan närer sin fader. Wi wilja wål ej påstå, att nutiden i detta afscende försyndat fig mera än fordna tider, ty wi känna ej få noga hwad fom for: dom blifwit sagdt; men om man ffulle döma af det skrifna order såsom ett firerande af det talade, få måfte wi erkänna, att wi på de fednare decennierna betydligt sjunkit. Wi wilja ock blott bedja wåra wärda läsare gifwa akt på den konversation, som brusar oms fring dem, på källare, wid bord, i salonger, bland smärre grupper, ja i enskilda samqwäm bland alla åldrar och stånd. Lyssna, oförs märft, om du ej är en känd snackare, der samtalet är lifligt oh intresset tyckes spändt, och du skall finna, att det är någon uselhet, fom debatteras, slukas och applåderas. Du ser några män med namn i ett lifligt samtal, och du tänker i din enfald: de tala om fonst, litteratur, frihet, fosterlandskärlek och menniskowäl — du närz mar dig dem, för att få deltaga i den trefliga debatten — — och du blir undfägnad med en usel historia, mer eller mindre flipprig. Närma dig dessa eleganta herrar med glänsande frackar efter nyas ste parisersnitt, och du ffall få höra samma hiftorier och famma glosor, fom du kanske nyss hörde af hamnbusarne wid brobänken, blott med den skillnad, att dessa sednare ej woro fullt så högljudda; — måhända derföre, att de ej woro så säkra på fin goda ton.— Du går ombord på en ängbåt, träffar der en man, fir och ärbar att fe på, med rena manschetter och nyputsadt ffjortbröjt: du när mar dig honom, börjar tala om fommunikationer och sjöfart, hans del och industri, Jenny Lindh och Kossuth i London, och du fom mer oftast att förwånas öfwer den wårma och liflighet, hwarmed han deltager i samtalet genom de betydelsefulla orden jafå och qubewars i tusen nyanser. Men börja blott att tala om Bachus och Venus m. m. iden usla tonen, och du ffall finna att ögat lif: was och att tungans band blir löst, han blir qwick, skämtande och glad, ty han rör fig i ett element, der han är wan. Så står det gunås allt för ofta till, och här är fällan till den usla litteraturen, orsaken till def uppkomst och framgång. Man må framhålla de usla böckernas uselhet, och man må brännmärka deras författare och förläggare, huru mycket man will — man ffall ändå aldrig funna stäfja det eländiga skrifwandet så länge det usla snacket är tolereradt bland bildadt eller borstadt folf, så länge de ussa litteratörerna kunna säga, att tusental prata och prata ger: