Helsingborgs-Posten – 10 februari 1852, sida 2

A — ELCS — —— —— jag kände den orättwisa misstanka, för hwilken jag war föremål; ännu mindre wille jag sträfwa efter magten. Om foltet ålägger mig yligter, skall jag meta att uppfylla dem; men jag frifåger mig från all förbindelse med dem, som wilja tillffrifwa mig åre giriga afsigter, hwilka jag ide hyser. i är en af ordning, nationalitet och ära, och det skulle djupt smärta mig, om jag skulle se det anwändas till att öfa fäderneslandets VOrD: ningar och splittring. Hör att undwika en så stor olycka, will jag hellre förblifwa i landsflykt; jag Ar beredd till hwarje offer för Frankrikes lyda. Haf den gedheten, herr prefident, att meddela mina folleger denna ferifwelfe. o. s. w. Detta förorsakade en häftig sensation inom församlingen; ge neral Cavaignac fäste under start sinnesrörelse uppmärksamheten derpå, att ordet republik icke war nämnt skrifwelsen, och föll representanten Thouret framhöll uttrycken: om folket ålägger mig pligter, skall jag weta att uppfylla dem. Den pligt — utroc pade Thouret — (som folket älägger honom, är pligten att wara folkrepresentant. Derföre betraftar jag detta yttrande såsom en uppmaning till uppror mot franska republiken. Följaftligen for: drar jag, att man straxt defreterar, att Ludwig Bonaparte är för rädare mot fäderneålandet. a Förhandlingen uppfejöts till följande dagen, då presidenten fö re mötets början erhöll följande ferifivelfe frän Ludwig Napoleon: Syeve President! Jag war stolt öfwer att hafwa blifvit wald till folkrepresentant i Paris och tre andra departementer. Det war i mina ögon en rik upprättelse för 30 års landsflyft och 6 ärs fåne genskap. Men den förolämpande misstanka, fom mitt walframfallat, de oroliga rörelser, till hwilka det gifwit anledning, den fiendtliga sinnesstämning, som möter mig från werkställande magtens sida, Mitt namn är en sinnebild