Helsingborgs-Posten – 7 februari 1852, sida 2

i planen woro Ludwig Lapoleons kammartjenare, Charles Thelin, och hans läkare, Conneau, hwilken efter att sjelf hafwa warit fåns ge i fem år, friwilligt stadnat qwar hos honom. DÅ der just woro handtwerkare i fästningen, walde Ludwig Napoleon en förklädning såsom arbetare, och Thelin jfaffade honom en blus samt ett par träskor. Han rakade af sig skägget och påtog denna drägt. The lin lockade några af arbetarne in i rummet och undfägnade dem med dryckeswaror. Prinsen bar rå axlarna några bräder, med hwilka han dolde fitt ansigte och fom sålunda lyckligt genom gåre den, der han mötte en af de wakthafwande officerarne, fom war få fördjupad i läsningen af ett bref, att han ide gaf närmare aft på honom. Wid sista porten sågo soldaterna wäl på honom, men emedan de ide fände honom, blej porten öppnad och han flapp ut. Han gick nu bortåt wägen till S:t Quentin och straxt derefter upp: hann Thelin honom; de kommo tillsamman till staden, der fammar tjenaren dagen förut bestallt en wagn. Flykten ställdes nu till Valenciennes, hwarest prinsen for på jernwägen; med ett belgiskt pass, fom en af hans wänner skaffat honom, reste han t.l London, dit han anfom om aftonen d. 26 Maj. Emcdlertid hade Conneau gjort sitt bästa för att dölja rymningen få länge fom möjligt. Om morgonen d. 25:te fl. I wille fommendanten Demarle såsom wan ligt helsa på prinsen, men läfaren förklarade att han war opasslig och måste hålla fig wid sängen. Då kommendanten flera gånger lå it anmäla fig, uppftoppade Conneau prinsens nattroc ech lade den i sängen; Demarle tog denna doca till en början för fin fån: e, men då det tycktes honom räcka allt för långe, närmade hen a och upptäckte nu bedrägeriet, men då war klockan redan 6 rå aftonen, och flyktingen hade fått tillräckligt försprång. Denna rymning wäckte mycket uppseende och många trodde att