Ludwig Napoleon Bonaparte. En biegrafisk Skizz af AT. (Forts. fr. ur 10.) Under sådana förhållanden ansåg Ludwig Napoleon sig icke heller böra skona fina mots:åndare. Han påminte dem nu, att hans moder lånat ett wälwilligt öra åt Orleanska familjen under dess dekymmer, samt wisat godhet och ädelmod mot Ludwig Philips egen moder och tant. Under de hundra dagarne 1815 hade dessa troen: ne ålderstigna damer innerligt önskat att få blifwa qwar i Franks rife; af denna anledning hade de wändt fig till Drottning Hortense, på hwars förbön Kejsaren ide blott gifwit dem den önskade tillåtelfen, utan derjemte bewiljat dem en årlig pension af 400,000 francs. Brefwen från de twå Hertiginnorna till Hortense blefwo nu offentliggjorda i tidningarna, och detta medförde den werkan man åsyftat. Statsfången i Ham wann en fullkomlig seger öfs wer fira fångwaktare, och Ludwig Philip led ett af de nederlag, som bragte honom sjelf och hans system närmare sitt fall. Han hade icke en gång den trösten att funna behålla fin fånge, ty den 25 Maj 1846 rymde Ludwig Naroleon ur sitt fängelse. Härmed tillgick på följande sätt: Fästningen bewakades af 400 man; dessa utgjorde en daglig wakt af 60 man, hwilka woro förde lade fåfom ffildtwafter utanför fästningen, och dessutom bewakades fängelsedörren af tre fångwaktare af hwilka twå alltid woro på poft. Mam mäåste således först förbi dessa, sedan förbi fommens damens fönster i den inte slottsgården. Slutligen war der en ftor port med en dörr, wid hwilfen stod en portwakt, en sergeant, en stildtakt och en wakt af 30 man. De enda, fom woro inwigda