Helsingborgs-Posten – 3 februari 1852, sida 3

hade han sökt sitt stöd i kasernerna och inneslutit sig i minnena från fejsartiden, wistandet i Ham hade fatt honom i förbindelse med all warligare män och med politiska ideer af en annan natur. I ftål: let för att endast hafwa warit en partigängare, hade han omffapat fig till en soldat för demokratien och derigenom förwärfwat fig nya, starlare och pålitliga wänner, och således inträdde han egeniz ligen då på den nuwarande politifens om åde. Fem år hade Ludwig Napoleon nu warit statsfånge i Ham. Regeringen, som hellre skulle sett honom fjerran från Frantrike, hade flera gånger erbjudit honom friheten mot löfte rå sin heder, att al drig sätta foten på fransk botten eller företaga något mot Ludwig Philips dynasti. Han hade härpå gifwit ett bestämdt afslag och förklarat att han föredrog fångenskapen framför wanäran. Ett bud från hans fader satte honom i en obchaglig förlägenhet. Den gamle Ludwig Bonaparte, som länge warit sjuklig, kände döden närma sig och wände sig derföre till det franska ministeriet med an: modan, att gå i förbön hos Ludwig Philip och beweka honom att låta prinsen komma till Florerz för att emottaga hans sista suck. Om detta steg underrättade han jemwäl sin son. Då denne af Poggioli, fom fadren sändt till Paris, fick weta att hans dbemödane den warit fruftlöfa, skref han ett bref till ministern Duchatel, hwari han bad om tillåtelje att få resa till Florenz mot fitt hederåvd att åter inställa fig säsom fånge, få snart regeringen fordrade det; dens na begäran blef afslagen. Annu en gång skref prinsen direkte till konungen, hwilken emottog hans bref af prinsens af Mosewa hand; men oaktadt flera betydande mån, och bland dem synnerligast O. Barrot, intresserade fig för saken, kunde man dock icke winna me ra än att Duchatel förklarade, att man kanske skulle gå in på fa fen, om prinsen wille underteckna en böneskrift, hwilken man skulle