gens wägnar understödja lagförslagen. De statsråder, fom å rer geringens wägnar skola föra ordet, utnämnas dertill af republis kens prendent. — 52. Hwarje statsrådsledamot åtnjuter ett gage af 25,000 fr. — 53. Ministrarne hafwa rang, säte och rådgifivans de stämma i statsrådet. Kap. VII. Om Riksrätten. (Haute Cour de justice.) 54. En riksrätt dömer: utan appell hwar och en inför densamma ställd preson, anklagad för förbrytelse, attentat eller komplott mot republikens president och statens inre eller yttre säkerhet. — Den fan endast sammanträda i i följd af ett dekret af republikens prefident. — 55. Ett senatsbeslut bestämmer denna domstols organisation. Kap. VIII. Aumänna och trausitoriska bestämmelser. 56. Bestämmelserna i de lagar och förordningar, hwilfa ide emot denna konstitution äro stridande, förblifwa gällande, tills genom lag annorlunda förordnas. — 57. Romunernas organisation skall genom en lag bestämmas. Werkställande makten utnämner mairerz ne, hwilka kunna wäljas utom municipalradet. — 58. Denna fon: stitution träder i kraft från och med den dag, då de genom dens samma organiserade statsauktoriter blifwa tonstituerade. De af lIepublikens president efter d. 2 Dec. utfärdade förordningar ega kraft af lag. Gifwit i Tuillerierna d. 4 Jan. 1852. Lonis Napolen. (Contrasign.) E. Rouher, sigillbewarare, justitieminister. Paris d. 17 Jan. Det skulle wara swårt att bestämt säga, huru massan af folket upptagit den nya konstitutionen; de franska lidningarne wåga ide tala, och Independancees korrespondenter äro försigtiga personer, som icke wilja blottställa sig för att blifwa förwiste från Paris. Men det synes vod, fom om inrtrycket ide warit synnerligen starkt; man mettog författningen och den åtfölc jande proklamationen med likgiltgihet, läste dem för kuriositeten skull och glömde dem straxt åter. De officiella bladen stötte i trumpeten öfwer den nya konstitutionen; Debats tröstade fig med att princiz perna från 1789 woro ertända, Gazette berättade, att dessa prin: ciper woro: tryckfrihet, associationsfrihet, jurysinftitution o. s. w., och dermed lät man konstitutionen passera. Det woro också nä stan en obillig fordran, att man i Frankrike skulle wänta synnerlig lycka af hwilken konstuution fom helst, sedan en få stor mängd dy lika blifwit konsumerade under de sista 60 åren; och egentligen är den närwarande konstitutionen icke särdeles skickad till att för högt stegra förwäntningarne om def resultater, eller ens om def war: aktighet. Ett statsråd, hwars medlemmar erhålla ett högt gage, men som utnämnas och afsättas af presidenten; en senat, hwars le damöter wäl äro oafsättlige, men som det star i presidentens makt att löna eller icke löna; en lagstiftande församling, som blott har att säga ja eller nej till de föreslagna lagarne (och fom, då den fåger nej, sannolikt blifwer upplöst), fom ide kan föreslå lagar, ide ens förändra de af regeringen föreslagna, icke interpellera, hwars förhandlingar blott willkorligt äro offentliga, och om hwilka publiten blott får få mycket att weta, fom den af presidemen aflönad. förmannen finner passande — sådana äro grundelementerne i den politiska organisation, fom Ludwig Napoleon utfaftat efter konsulaförfattningen, och fom naturligiwis blott fan wara så länge, tissg ban genom en ny appell till folfet (hwilken fan ega rum när som na: —— heljt) sörändrar den. J detta afseende bör man märka, att fe