Helsingborgs-Posten – 20 januari 1852, sida 2

Napoleon undkommit till Grkland, kunde det icke falla honom in, att det rum, i hwilfet prinsen låg sjuk, stötte intill hans egen fång: kammare. Den kloka och modiga Hortense hade ganska riktigt förut sett, att just detta granskap skulle rädda hennes son, emedan ingen funde få det infallet att söfa honom få nåra hans fiender... Då han war få återställd, att det war honom möjltgt att resa, skaffade medren fig ett engelski pass, med hwilfet hon och sonen i djupaste infognito refte genom hela Italien. Då de emellertid ide wägade resa genom Piemont, fattade Hortense det djerfwa beslutet, att trot: fa den proscriptionslag, fom förbjöd henne och hennes flågt att sätta foten på Fransk botten. Oförfärad reste hon genom hela Frankrife ända till Paris, skref ett b:ef till Konungen och gaf fig till änna för Casimir Perrier. Ludwig Philip emottog henne ars tigt och hade möjligtwis tillåtit henne att uppehålla fig en fort tid i Paris, för att afwakta sonens fullkomliga tillfrisenande; men då många gamla minnen waknade på Kejsarens dödsdag, den5 Maj, och en mängd menniskor semlade fig kring segerkolonnen på Benz domecplatfen för att betäcka def fot med ewighetskransar, fruktade man, att Ludwig Napoleons närwaro, om den blef fänd, kunde gifwa anledning till upplopp och oroligheter, så mycket mera som han bodde i grånskapet af Bendomeskolonnen. Daltadt han ännu (ed af en häftig feber, fit han befallning att strart förfoga fig bort, hwarefter han for till Englaud samt, efter ett Fort wistande derstädes, tillbafa till Schweitz. I Augusti månad samma är emots tog han en hemlig beffidning från Warschau med anmodan att fåt ta fig i fpatfen för rörelserna i Pohlen. Af undseende för modz rens böner och af fruktan, att hans namn skulle wara tillräckligt att förmå franska regeringen att öfwergifwa pohlackarnes sak, gaf ban ett afstående friar; Då emellertid de pehlska sändebuden enträget