Helsingborgs-Posten – 17 januari 1852, sida 3

ide första gången jag lemnar eder för att gå i krig. War du blott icke rädd, jag kommer snart igen. nära Onfel swarade gossen, de stygge allierade wilja flå ihjel dig! Låt mig åtminstone följa med dig! i Napoleon tryckte honom kärleksfullt i fina armar, och, då han fåg tårar i generalens ögon, fade han till Honom: Dmfamna ni konom äfwen! Det är ett godt barn, ett kärleksfullt hjerta. Kan ske blir han min familjs hopp. — Då kejsaren, få dagar derefter såsom besegrad fom till Mal maifen för att omfamna fina brorföner för fifta gången, hängde Ludwig fig fast wid hans fötter och wille icke släppa honom; blott med stor möda lyckades det hans nedslagna moder ett lugna honom. Jcke långt derefter, då alla Napoleoniderne måste lemna Franke rife, följde han med fin moder förft till Augsburg, hwarest han lärde tyska språket och blef förtrolig med def litteratur, sedermera till Arenenberg, ett behagligt landstålle wid Bodensjön, fom Hortensia hade köpt, och hwarest hon med sonen wanligtwis tillbragte sommaren; om wintern wistades hon fom oftaft i Rom, hwarest hon bebodde en Villa i närheten af Porta Pia. Den äldre sonen war hos sin fader i Florenz, och modren egnade åt sin yngre sons uppfostran all sin omsorg. J Schwei z, hwarest han erhöll medborgarerätt, trädde han i militärtjenst. Han infann sig regelmessigt i lägret wid Thun, hwarest årligen anställdes öfningar för ingenieur och artillerizofficerare, och utmärfte fig såsom en habil kavallerist och skytt, och i det hela fom en handfast och rask foldat. Under dessa sommaröfningar fick han 1830 underrättelse om Julirevolutionen, och trodde nu, att ögone blicket war kommet, då tillträde till fäderneslandet Äter skulle öppe nas för honom och hans bannlysta familj. Men detta hopp slog