ii33. EvfrvA4ATLU ur kraner återfommo blott för att wälsigna presidenten, fom med cgen band dekorerade bonom. En annan, på hwilken ena armen war amputerad, fade till bonom med bänrydning: jag bar ännu en nt eder tjenfi. Asla förde det emottagna korset till fina läppar oc deras ögon fuftadeg af tarar. Man kunde icke fe något mera rös rande, än uttrycken af den entbufiaftiffa tadfambet, fom dessa tappre kände derför, att Napoleons godhet uppwägde deras tillgifwenbet. Alla närwarande moro djupt rörde, och de tårar, hwilfa man säg i presidentens ögon, bemittnade hang rörelse. Tio legionskors blefwo utdelade. De fårade, 37 til antalet, erböllo hwardera 100 fr. På bela wägen emottogs presidemen med lifligaste deltagande. En pluton furassierer eskorterade bang wagn. — Thiers har blifmit tvingad att göra en resa till Tyskland. (Enligt en notis i Journ. de Francfort af d. 10 d:s war Thiers ankommen till Franfjurt.) Paris d. 11 Dec. (Tel. dep.) Fyra militär-fommissioner äro nedsatte, för att döma de i insurrektionen delaktige inom förstla mir litär-divisionens omräde. — Öfwerallt, hwarest trupparne wisa sig i departenterne, blifwa de upproriste lätt underkufwade. — Fyra der partementer äro äter förklarade i belägringsiillständ. Öfterrike. Vien d. 6 Dec. (Lloyd). Om Vouis Napoleon hade före. slagit nationalförsamlingen — bwilfen, prisad ware bang energie, bar warit, — införandet af ett twå kammarspstem, presidentstapets förlångande till tio år, m. m., så skulle sälerligen ide en ttedjedel af nämade korporation hafwa warit på hans sida. Nu gör han folket samma förslag, och wi hysa den fafta öfwertpgelse, att ide en tredjedel deraf skall wara honom emot. Häruti ligger ide blott. ov fafen till den framgång, fom presidemen redan rönt, utan äfwen ett fullssändigt moraliskt förswar af hans bandlingassätt. Hwem wil anklaga honom, då folkets majoritet frikänner bonom? Hwem be: pöfwer, under en regeringsform, hwars grundtanke gör solkets wilja ull bögsta lag, ännu erkänna nägon lag öfwer denna wilja? Den författning, fom den konstituerande församlingen gaf, wil Louis Napoleon ide sjelf afffaffa. Han will nu gifwa folket tillfälle att os medelbarligen uttala fig för def upphäfa ande. Tiden skall snart lära, att Louis Napoleons, men icke nationalförsamlingens wilja är öfwerensstämmande med det franska folfets. — Lagen af d. 31 Maj, bwars afskaffande blef af den konservativa werlden ansedd med så mycket misshag och få for ängslan, war lifwäl ide hälften få wigtig för den konservativa saken, fom det föreslagna införandet af hvär kammarspstemet skall blifwa. Den allmänna walrätten införes för öfrigt ide för första kammaren; men denna frall få lika få mycfen maft fom den andra. När ena hälften af nationalförsamlingen bwilar på en demokratisk, men den andra på en strångt fon: servativ grund, så skall den förra blifwa långt mindre farlig för Franfrifes och Europas lugn, än den war få länge lagen af den 31 Maj war gällande. Hwarje af Louis Napoleons steg bän: tyder deruppå, att ingen tanke är för bonom mera fremmande än att sluta förlikning med något af de extrema partierna. De rödas urpresning wisar, i hwilken mening de uppfatta presidentens hands lingsfått. Då man fer bort ifrån förlusten af menniskolif, fom af allmänna filantropiffa fäl alltid är beklaglig, få har gatustriden warit ganska nyttig. Ett uppror war oundwikligt, och hade det icke kommit till utbrott nu, så skulle det hafwa swäfwat hotande öfwer auf loriteternas hufwud säsom ett Damoclesswärd. Elt dämpadt upp: ror är alltid bättre än ett, fom framdeles skall dämpas. Å ena iidan askyles det extrema partiets hetta för en längre tid genom ett nederlag ; å den andra winner segraren i armeens förtroende, och hifwer den en god esprit de corps. Man trodde äfwen i och utom Frankrike, att en af de från Afrika berömde generalerne war oumbärlig till dämpandet af ett gatuppror; men desse fitta nu or zenerade i Ham, och andra, hwilkas namn wi änna ide känna baf