Helsingborgs-Posten – 15 november 1851, sida 2

krets, ur sina fäders, mödrars, makars och barns armar blefwo de bestörte, snart öfwerwäldigade, swarte infödingarne bundne oc oms kring 600 af dem, utan afseende på ålder och kön, på detta sätt tid efter annan slåpade till stranden, bwarest fartpget läg fär digt till des rag emottagande. Här blefwo de genost, Enligt wanligt bruf, fjettrade med tunga fedjor man wid man, sammanpackade i nedersta skeppsrummet, och skerpet försägs med watten ech proviant, Då laddningen war full och en gynnande ofilig wind fyllde seglen, för: funnades resan med ett kanonskott, och snart fråfnrade der högmarfade förfärliga fängelset, flyrtt af frifne menniskomaklores händer, ut på höjden af Atlantiska Oceanen, ver man endast såg himmel och watten. Resan forisattes i tre dagar unter gynnande wind. Gröna uddens dar woro redan ur sigte oc) kaptenen började glädja fig ät den winst han af sin talrika Taft skulle flörda i Westindiens hamnar, då det i en hast blef få lugnt, att ingen fläkt rördes på hafwet. En hemsk, graflik tystnad hwilade på den mörkblä ytan, ingen wåg krusades, intet ljud hördes öfwer djupet, och brännande heta kastade den elddröda tropiksolen fina strälpilar ned på fartyget, fom låg os rörligt, liksom fastnagladt på den oöfwerskädliga wattenspegeln. Eeg: len hängde slaka; i de torra plankorna lossnade fogningarna, och un: der långa timmar betraktade matroserne himlen med en swärmodig blid, för att fe efter om ej ett moln eller stormfoglarnes skri slulle båda dem någon defrielse. Förgäfwes! Ingen wåg rörde sig, ingen